lördag 24 januari 2009

Huskorset svängde sina lurviga igår



Ja, jävlar i havet. Kalas på teatern. Jag bockade av punkterna i matrikeln Personalfest, Formula 1A:
Italiensk buffé (check).
Lådvin (check).
"Hemlig aktivitet" (check) i repsalen,
nämligen en bugg-kurs (check).
Sedan skulle det traskas det ner till Casinot.
Förklaring: Under våren spelas en pjäs på teatern som heter "Sockerdagar". Den handlar om ett gäng människor som spelar på trav och gillar att gå ut och dansa till dansband. Teatern har ordnat ett samarbete med Sundsvalls Casino, är man medlem där får man ett teaterpaket till förmånligt pris osv. Det känns extremt udda att som kulturinstitution samarbeta med ett casino, men också i sann kulturentreprenörsanda så som tiden bjuder.

Framme på trevånings-casinot fick den som ville gå en spel-skola, vilket jag och några till avböjde. Vi ville dricka drinkar i baren däruppe. På mittenvåningen fanns alla enarmade banditer, ett BJ och ett café (arbetarklassavdelningen), på övervåningen fanns en tjusig restaurang, en whisky-, en vin- och en vanlig bar, poker, roulette och BJ-artade spel(medelklassavdelningen). I källarlokalen var det dansbandsfestival med två band: Zlips och Jannez (obsklassavdelningen) (närå, skoja helt ba).

Duschen på Parkgatan, jag och scenografen Fransan gick ner "bara för att kolla lite". Vi var lite danssugna efter buggkursen - inte på att bugga just, men att dansa lite.
Mistake number one. Fortare än man hinner säga Kurt Sunes Med Berit var vi uppbjudna alla tre. Och så mycket har Huskorset begripit, att nej det tackar man inte. Så är det bara, och två låtar dansar man. Fransan blev uppbjuden sist, varför hon fick dansa styrdans med tre handväskor, haha. Och damn, vad folk dansade! Det var knökfullt.

Eftersom jag är en sann filantrop var jag glittrande och trevlig mot den stackars lågpannade, men glada och pratiga, veritabla padda med fullständigt omöjligt namn som med total renons på musikalisk taktkänsla spottade mig i ansiktet varje gång han artikulerade konsonanterna p, t, f, s, k och b under två danser till Zlips.

Jag insåg att vi inte skulle kunna överleva i källarvåningen utan Luke Skywalker, Tanders och den tredje ensemblemedlemmen Funny Bones, killar alla tre och då kunde vi turas om. Då visade det sig att Luke Skywalker minsann stod kvar i entrén utan att bli insläppt - för han hade inte något leg med sig. Kalla handen. Han fick snopet vända, vi stämde träff på att annat ställe och lovade komma dit så snart vi tömt drinkarna. Ett gäng krångelvändor senare dök han i alla fall upp i baren på övervåningen och vi satte igång på allvar med ett imponerande målmedvetet drickande. Plus allmänt lall, gurgeltävling, Jag-har-en-etta och annat kul man gratis kan ha för sig på lokal.

Runt om i lokalen fanns diverse spelbord med illa partyklädda, allvarliga människor som spelade bort lönen. Ingen såg ut som om de var ute och roade sig. De vid Texas hold em-borden såg ut att ha det värst. Men det var väl pokerfejsen kan jag tro, som lurade mig. De hade säkert underbart roligt. Jag tror det. Verkligen.

Hur som haver, vi körde vidare i vår egen fil, s.a.s. och blev t.o.m. ombedda att ta det lite piano av en vakt när vi blev för högljudda. Man får ju inte störa människorna vid spelborden så att de slutar spela för att det verkar roligare att jiddra och dricka drinkar.

Huskorset hostade efterfesten där Luke Skywalker bidrog med sitt Guitar Hero.
I allt en särdeles lyckad, om än helt jävla skruvad, afton.



Nu är det dags för Episod III i vårt Star Wars-maraton, gotta go. De väntar på mig.


7 kommentarer:

Fredrik sa...

Det låter som en härlig ensemble:)

Ataharis sa...

Hahaha! Dog lite av skratt av din beskrivning av danskavaljeren. Låter som en underbar kväll, hade gärna varit med!

Skatan sa...

Oj oj oj... vilken kväll/natt.. Jag minns den ljuva tiden... jag minns den som igår. Just i Sundsvall förresten. Men det är en annan historia. Mår du bra idag? Kram!

Anders sa...

Den där leken låter ju helt fantastisk, tack för tips! Och det är inte första gången dramatikern från distans lite avundsjukt noterar hur en ensemble utslängd i en okänd stad förvandlas till en väloljad partymaskin. Sen sitter man där på premiärfesten och fattar inte ett enda jävla internskämt...

Anders Sparring sa...

Kan inte låta bli att tänka att din beskrivning av danskavaljeren som "lågpannad" är en skildring framför allt med adress Filmstjärnan.

Huskorset sa...

Fredrik: Ja, jag är kär!

Ataharis: Yep, dess like lär jag inte ha igen å ett tag.

Skatan: Jag mådde faktiskt helt ok. Hade lite skallabank innan jag lade mig, men tog ett piller och det ordnade sig.

Anders: Ja, vassego, den är finfin!
Det där med partymaskin...jag fattar. Det är lätt att i de lägena tänka att dramatikern är lite blyg och man själv är en högljudd premiärstinn skådespelare. Det här ska jag minnas till nästa gång.

En vecka före premiär skickas till dramatikern en lista på de tjugo viktigaste internskämten.
(eh, näe);)

Anders Sparring: O, du känner inte min Filmstjärna. Svartsjuka ligger inte för honom.
Hade du sett människan hade du förstått. Mitt första ord var "efterbliven", men det var med sanningen alltför överensstämmande, han salivproduktion var den största jag sett (minns att skådespelare är den mänskliga rasens variant av lamadjuret). Jag gick rätt hårt åt den där figuren i texten och anser ändå såhär i efterhand att jag underdrev. Men glad, öppen och belevad, det var han. Har inget att anmärka på uppförandet. Förutom det där med spottandet då.

Huskorset sa...

Haha! "Människan" i kommentaren ovan syftar såklart på min danspartner i fredags kväll, inte på Filmstjärnan...