söndag 25 januari 2009

Talk the talk or Walk the walk

I kölvattnet av anorexi-diskussionen dök den här gamla artikeln från Arena upp.
Den är fantastisk, nästan ett och ett halvt år gammal och har lämnat väldigt lite avtryck, så vitt jag kan se, i övriga samhället.

Det är artiklar som den här som får mig att dels tappa modet fullständigt och dels ta mig i kragen och tänka att jag inte fan ska ge upp: Tjata om det, tjata tills det jävlar i mig går hål i huvudet på folk. Aldrig hålla käft, säga samma sak tusen gånger för vi är bevisligen inte tillräckligt många som tjatar för det händer ju fan ingenting.
Därför tar jag mig i kragen och fortsätter. Borstar av mig och kämpar vidare.

Men vadå kamp? Vad är det för kamp? Hur ser min kamp ut? Min kvinnokamp?
Jo:
Vi kan snacka feminism, demonstrera, diskutera hur mycket vi vill på bloggar, i forum och i tidningar men om vi inte gör feminism till vardags har det inte hänt ETT JÄVLA NÅGE.

Varje gång jag begår våld mot min varelse, söker behaga min omgivning eller kör med tjyv- och rackartricks bär jag hand på Feminismen. Det blir i den stunden MITT FEL att vi har det som vi har det, vi kvinnor.
Slaven bekräftar att det är rätt att hon är slav, hon är inte värd mer.
Jag gör det ändå. Jag skäms, och jag gör det. Inte allt, men stötvis och då och då.
Du gör det troligen också, kanske inte allt du heller, det kan jag strängt taget inte veta, men jag tror det - och jag hoppas och tror att du skäms, du också. Varförvarförvarför gör vi det då, i Herrans namn?
Därför att vi lärt oss, by trial and error sedan barnsben, att vi har att vinna på att stympa oss.

Nu målar jag med breda penslar och här kommer nu Stora Borsten så att det inte ska råda något tvivel om vad jag menar. Några väldigt enkla exempel, kom gärna med fler i kommentarsfältet:
När begår jag våld på min varelse för någon utomståendes skull?
- När jag bantar/svälter/hetsäter.
- När jag låter mitt välmående bero av någon annans humör/omdöme/åsikt.
- När jag av olika anledningar går med på att göra något jag inte vill.
- När jag underlåter att stå upp för något jag tror på för att inte framstå som besvärlig.
- När jag håller käft, fast jag helst skulle vilja prata.
- När jag skuldbelägger mig för att jag inte tycker att jag duger i jämförelse med andra.
- När jag bär formande eller opraktiska sexiga underkläder.
- När jag bär höga klackar/andra opraktiska kläder.

När behagar jag min omgivning på bekostnad av mitt välmående?
- När jag skrattar åt ett dåligt/rasistiskt/sexistiskt skämt min make/manlige vän/kollega/chef har dragit.
- När jag ler utan uppenbar anledning, lägger huvudet på sned, talar med ljusare röst än jag egentligen gör eller på andra sätt försöker låta andra förstå att jag är en vän och ofarlig person.
- När jag gör mig dummare än vad jag är. (Kunde egentligen vara det enda exemplet här. allt ryms under den rubriken.) Ofta för att en/flera män inte ska känna sig korkade/utpekade. Men gör de det får de ta ansvar för den saken själva.
- När hår/kläder/skor/make up hindrar mig från att röra mig ordentligt/göra saker eftersom de skulle bli förstörda då.

När använder jag tjyv- och rackartricks mot mina kvinnliga medmänniskor för att få en fördel?
- Givetvis när jag pratar illa eller nedlåtande om henne eller smutskastar henne, men också:
- När jag underlåter att ge kredd/uppmärksamhet till en kvinna för något hon gjort som jag tycker är bra.
- När jag ger mer kredd/uppmärksamhet än vad som behövs till en man som gjort något bra.
- När jag använder mitt utseende och min klädsel för att vinna fördelar.
Att sluta bete sig på det här viset gör att jag får tid över till att ordna saker istället för att fundera över hur jag ska vara/se ut/låta/ göra för att behaga någon eller några vars omdöme om mig som person jag verkligen inte behöver.

Att sluta bete sig på det här viset betyder icke-sa-nicke att man blir ett misantropiskt as. Ej heller att man aldrig får flörta mer. Man kommer fortfarande att få ligga. Kanske till och med mer - och bättre! Men man måste hitta sitt sätt att jobba sig till sin egen feminism. Det är svårt. Jag letar efter mitt sätt varenda jävla morgon.

Att sluta bete sig på det här viset innebär bl.a. att man behöver identifiera hur de sociala smörjmedlen ser ut där man bor och verkar, vilka man använt sig av och sedan välja att fortsätta jobba med ett genusgenomtänkt ett.

Att sluta bete sig på det här viset betyder att man utmanar sig själv att duga som man är, t.o.m tycka att man är riktigt bra. Det är bland det mest skrämmande man kan ta sig för. Det är INTE Jante. Det är inte säkert att någon kommer att tacka dig, (utom möjligtvis du själv och kanske kanske dina barnbarnsbarn, om de överhuvudtaget kommer att kunna förstå hur indoktrinerade vi var i början av tjugohundratalet).

Men du måste. Jag måste. Vi måste. Det är viktigt nu. En bit i taget. Kom igen.
Du måste inte kasta bort din garderob av högklackat - men ge faaan, nästa gång, i att garva åt ett surt skämt.
Ok?
Walk the walk.
Peace, sisters.

21 kommentarer:

Översättarhelena sa...

Word!

Huskorset sa...

Damn! Du är snabb som en kobra. Tack.

Duschen på Parkgatan sa...

Fett med midi-chlorider i det där, du. Word, som sagt.

Huskorset sa...

Midi-chlori-a-ns, my young padawan.
;)
Men tack.

Ataharis sa...

I love you. Kan inte säga nåt annat, du sätter ord på det viktigaste av viktiga.

Malinka sa...

Hallelujah, sister!

Snokis sa...

Tack! Förresten, har du tänkt på att det bara är tjejer som kommenterat här (om inte Duschen på Parkgatan är man förstås). Och så jag.

chall sa...

åh, så bra skrivet.

Alla dessa jävla småleenden.... som man har för att "man blivit uppfostrad att vara överseende, en part som lyssnar när Man blir talad till".

Själv tänkte jag ännu en gång på " Då hår/kläder/skor/make up hindrar mig från att röra mig ordentligt/göra saker eftersom de skulle bli förstörda då". Jag och mina högklackade skor. Jag gillar dom men tar gärna av mig dom på vägen hem från krogen... eller mitt under krogbesöket så jag kan dansa ordentligt. Här borta i södern är det mycket HÖGA klackar. Själv har jag lite svårt att köra bil med dom men det är ju på ngt sätt inte så svårt eftersom jag ändå ska få skjuts av en man (ja.. det har varit en intressant resa för en feministiskt skolad svenska att klara sig i amerikanska södern - tror ett blogglägg vore bra...)

Men jag ska ta till mig uppmaningen och sluta garva åt sura skämt bara för min manlige chef sagt dom... jag har ju redan en aura av "hon som inte har ngn humor när det kommer till strippskämten" (det är inte roligt om den i överläge säger ett skämt om den i underläge - eller är jag bara grinig som dom säger?)

malin sa...

tack för påminnelsen.

kung blåtand sa...

Jag bär stolt mina Ecco. Men det har tagit tid och mina knölar nedanför stortån kräver det.
Hear o hear - på löneförhandlig idag - Jag: "Jag tänkte slå till med 25500 för ökat ansvar och med min låga grundlön där min kompetens redan är i skymmo" -
Chefen (manlig): " Jag hade tänkt ge dig 27...
Ridå och seger. MEN var låg min självkänsla där jag stod i mina Ecco? Kanske under hålfotsinlägget.
I will go girl!! Med stora kliv i mina fotriktiga skor.
Kram till dig kamphund!

Huskorset sa...

O, alla ni underbara som tycker som jag. Tack och kärlek.

Snokis: Jo, men jag tänker att texten mest riktade mig till tjejer. Jag tror vi har stort stöd från ett gäng killar också.
"...tjejer som kommenterar. Och så jag."
Vad är du då? ;) Inte tjej utan fruntimmer?
(och ja, Duschen på Parkgatan är en tjej.)

Chall: Bevare mig väl för den amerikanska södern. Ursäkta, men jag bodde 2 timmar söder om Raleigh i ett år som 18-åring. Jag tror att du kämpar i en motvind vars like inte finns någonstans i vårt land. Heja dig och stå stark i stormen!

Kung Blåtand: Hurra! Kram tillbaka.
Mitt bästa löneförhandlingstaktiktips är att låta dem ge första budet och sedan alltid begära minst 2000 mer (beroende på vad jag har för lägstabud). Funkar ibland, ibland inte.

Anonym sa...

heja dig och ...det där med högklackat och att gå ner i vikt skiter jag i....det har jag aldrig haft några problem med....jag är dessutom hårig som en apa...MEN! jag gör mig alltid dummare än jag är....jag ska sluta med det...puss från vicke picke

Hemliga damen sa...

Där satt den. Tack!

Tesstamente sa...

Du är en mycket vis förebild, min kära:-)

Snokis sa...

Nej inte fruntimmer. Jag har tillbringat hela livet med att försöka lista ut vad jag är egentligen. Jag är inte direkt tjej, men fan inte kille heller. Det är nog bara normerna som ställer till det, eller hormonerna.

Jomp sa...

men Tovelove...det är ju oxå häärligt med sexiga underkläder o höga klackar tycker jag...
(var jag ruskigt politikt okorrekt nu?)

Huskorset sa...

Vickepicke: Du som är så klok! Puss, vännen.

Hemliga damen & Tesstamente: High five!

Jomp: Politiskt inkorrekt? Jaaa då, det var du, darling, haha.
Allt är givetvis vars och ens eget beslut. Det jag begär är att beslutet ska vara genomtänkt.
(...hrm host host, eftersom Jomp känner till min skogarderob)

Julia sa...

Ja, hurra och hear hear!

Jag orkar sällan hålla käft, och mellan varven får jag uppskattning för det jag säger och för att jag tar plats. Däremellan får väl småkukar gå omkring och hata mig om de har ork till det.

(Jag har också ecco - det här paret börjar falla sönder i sina beståndsdelar efter fyra-fem år nu. Mina högklackade skor står och är inredningsdetaljer - inget par har använts mer än tre gånger.)

Anonym sa...

Well, var och en blir väl salig på sin tro men samtidigt blir jag alltid lite nervös när dylika feministiska deviser dyker upp. Som stark kvinna med hårda nypor ser jag inget fel i att andra kvinnor med lösare nypor tex viker med blicken, lämnar plats åt andra att tala, klär sig utmanande för att få uppskattning osv. Jag blir rentav orolig över att "den blyga och väna kvinnosorten" är utrotningshotad. Snart blir väl dessa mobbade bara för att de inte har lågskor eller avbryter skäggen.

Klementinen sa...

Du rockar!

Huskorset sa...

Julia :-) Ungefär som jag då. Godis ibland till fest, spenat & morötter till vardags.

Anonym: Bli inte nervös.
1.Om du tror att det jag syftar till är att kväsa kvinnor så har jag varit kriminellt otydlig. Ber om ursäkt. It´s quite the contrary.

2."Den blyga och väna kvinnosorten" är en lika stor chimär som "den tyste, starke mannen" är det.

Klementinen: Tack!