fredag 30 januari 2009

Inte utdöd

Jag har under de senaste åren vid ett par biobesökstillfällen utstött:
"Men ooooorka se en enda film till om emotionellt störda män som inte kan kommunicera med dem som de påstår sig älska!"
Eller det ironiska:
"Mmmm, en kille runt trettio som söker efter sig själv genom att knulla runt - det känns som en fräsch och ny historia!"
It turns out att jag orkade.
Det behövde berättas en gång till.
I synnerhet för mig.
Filmen Mammut sitter kvar.
Det känns som om Lukas Moodysson har återuppfunnit hjulet för min skull.

4 kommentarer:

Snokis sa...

Underbart, tack. Då ska jag gå och se den. Jag var på en p-konferens med Lukas M en gång. Jag blev kär.

Huskorset sa...

Det kan jag förstå om man blir :-).
Hoppas du gillar den, jag är liksom i ett skede i livet där den var rätt omskakande.

Anonym sa...

Neeeeej, den var så dålig.
jag menar den försökte. men det berörde inte alls. och allt var övertydligt och allt var superenkelt. som barnfilm.
vuxenfilm fast som barnfilm...

Huskorset sa...

Mmmm. Spot on, Anonym. Och ändå så waaaay off. Men, som sagt: Det är säkert så att jag såg saker i den bara för att jag "är där jag är" i tillvaron just nu.