fredag 16 januari 2009
Huskorset, post-op
Närå. Jag har bara fått en gördel.
I några scener i föreställningen ska jag ha en måttsydd, grisrosa prinsessklänning med puffärm. Det är lika delar gräsligt och kul, och för att klänningen ska sitta bra gick vi och handlade ändamålsenliga underkläder häromdagen.
Om en liten stund ska vi ha ett genomdrag av pjäsen. Understället är för bängligt att ta av och på i mina fjortonsekundersbyten så det får sitta på under hela föreställningen. Idag sitter det på under hela dagen. Pust. Nu är det dags att ta fram min gamla tallärares "andas-med-fittan"-tips.
Men jag får akta mig. Mina tuttar är ett jävla vapen.
Etiketter:
Huskorset Avd Pansarkryssare
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Hahaha! Hur gör man för att andas med fittan? Det skulle jag vilaj lära mig. :)
Ingen dålig hylla heller - lite avis!
Jag vill också lära mig att andas med fitta. Snälla lägg ut en instruktionsfilm.
Nu kanske folk kan sluta se dig som en modersfigur, eller, pattar - moder. Nej, det är nog kört.
Fittan, skulle det vara. Andas med fitta låtar väldigt dialektalt.
låter...
Atahari & Snokis: Vad tror ni vi gör i fyra år på scenskolan?
Det ska gå med kuken också, enligt uppgift.
Instruktionsfilm...hm...Jag kan inte lova något. Kanske.
Snackar vi Mirka här eller är det någon annan härlig andningsteknik?
Jag har oxå fått lära mig att andas med fittan... Teaterpedagogens fitta. Jag var 17 år och det var läskigt.
Fredrik: Nä, inte Mirka. Gamle goe Bertil på scenskolan i Göteborg. Men allt är väl ändå typ samesame.
I viss mån också Agneta Ottander på Skara skolscen - och hon var väldigt Mirka-influerad. Agneta var 65, tog tag i sitt kön och hojtade "Känn efter på er själva!".
Ströbaek: Oj. Det förstår jag.
Skicka en kommentar