Kulturogärning

Jag tillbringade ett år som utbytesstudent i USA, i de nordligare delarna av den amerikanska södern. Det minst ointressanta jag fick med mig därifrån var en serie mentala käftsmällar som det tagit en avsevärd del av livet att få rätsida på och repa sig ifrån. Det näst minst ointressanta var en lovande karriär som golfproffs (eller hur, det kan jag säga, för vi kommer aldrig att få veta hur bra jag kunde ha blivit). Tredjen minst ointressant var kunskapen om RiceKrispiesTreats. Det är en av de två absolut mest finesslösa sötsaker som någonsin uppfunnits, den delar pallplats med S'mores (Även de typiskt amerikanska. Marshmallows ingår i båda recepten, lustigt nog.), men de råkade jag aldrig på, utan har jag hört talas om först på senare år. De förstnämnda har jag och Åttaåringen i eftermiddag kläggat ihop till det s.k. fredagsmyset. Det var roligt att gegga, men varken han eller Lillkillen ville provsmaka när de var klara. Jag är stolt över dem.

Resten av mina erfarenheter av Nordkarolina var i princip lika ointressanta. Det är kanske tre människor som jag undrar lite över. Ingen av dem tillhör min värdfamilj, där mamman - har jag senare förstått - torde ha varit bipolär psykopat, utan att faktiskt överdriva så värst.
Trevlig helg!