Annars kan jag berätta att jag fått bakläxa på Rit-Ola-inlägget, så jag ska göra ett nytt försök i morgon.
tisdag 8 mars 2011
Hur man får en osteopat att skratta
Min kropp är mör. Jag har varit hos Den Obarmhärtige Samariten igen. Han bände och vred och drog så det knakade så guusiförbarme. När han till sist vände mig på mage och tröck på diverse ställen på ryggen gjorde det så ont att jag ropte på mamma. Ganska högt också. Det var då han misslyckades med att kväva ett fniss. Men jag hörde honom allt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Finns (nästan) inte något en mamma inte kan rädda en ur!
Hjälper det?
Godiva: YAY!
Snok: JA! Han är hård men rättvis.
Hahaha; underbart!
:-)
Skicka en kommentar