tisdag 30 december 2008

2008 i backspegeln

Någonstans halvvägs in i finmiddagen på nyårsafton brukar Filmstjärnan ställa en återkommande, högtravande men ytterligt intressant fråga till alla närvarande, barn som vuxna:
Vad har du varit mest stolt över under året?
Det måste vara något som man åstadkommit själv, man får alltså inte att svara "mina barn" eller "att Sverige tog guld". Vi går varvet runt och alla lyssnar på alla, en i taget.
Den är en försåtlig en, den där frågan, om tagen på allvar. Det blir ofta kloka, djupsinniga samtal och intressanta diskussioner som påföljd. För mig ställer den fram en fet mental spegel som jag måste stålsätta mig ordentligt för att våga titta in i.

Vad har ni varit mest stolta över under året som gått?
Själv ska jag fundera några dagar.

10 kommentarer:

Godiva sa...

Heja, heja!

Huskorset sa...

Haha, tack, nu är det klart.

IT-mother sa...

Bra fråga! Men varför ska den vara så svår att svara på? Jag behöver många dagar på mig, tror jag. Gott nytt iallafall! Och må vi göra många underbara saker nästa år!

Malinka sa...

Gudars skymning vilken svår fråga! Det blir att tänka lite på den (och när har man tid till det?).

Om jag aldrig bloggar mer igen, så vet du varför. ;-)

Gott nytt så länge!

Tingeling sa...

Jag är stolt över massor av saker. Men mest stolt är jag över att klara så bra att vara både mamma och pappa till mitt yngsta barn.

:-D

suziluz sa...

Jag har svarat hos mig själv, för det blev så långt. Ordbajsare som man är, va. ;)

Anonym sa...

Knepig fråga!
Får vi veta ditt svar sen?
Själv brukar jag och maken gå igenom vad som varit bäst resp. sämst med året som gått.
(Jag vet redan mina svar på de frågorna.)

Gott nytt år!

Die Quelle sa...

Det är en elak jävla fråga. Och personlig så att det dånar om det.




Jag svarar om en stund.

Huskorset sa...

Hej alla. Jo, visst är den personlig. Och svår, då något man är stolt över i konsekvensens namn varit något man förut skämts över att man
undvikit
inte gjort
inte tagit sig tid till
inte klarat av
etc.
inte inte inte inte skam skam skam.

Jag behövde egentligen inte tänka så länge. För min del ligger den här historien bra till.
Jag upplever att jag tagit mig ur ett beroende.
Det är jag stolt över.

Kram på er, allihop och
GOTT NYTT ÅR!

Julia sa...

Jag är stolt för att jag vågade flytta till Norrköping alldeles ensam, även om jag kom tillbaka.