onsdag 24 mars 2010

Omprioritering

Jag fick hastigt och lustigt en jourdag på Lillkillens förskolekooperativ i morgon.
Ännu en sak som vanligtvis renderar suckar, men som i dagsläget mottages som välkommen distraktion.

Jag har gråtit idag med, men har också känt mig riktigt glad. Det är bra.

4 kommentarer:

Godiva sa...

Bra. Sakta, sakta går det framåt, trots allt.

Ibland känns det som en förolämpning nästan, att saker fortsätter runtomkring en, när man själv har stannat.

Men så kan det komma en glimt där tankarna flyger iväg.

Hörde på nyheterna idag att det snart är dags för sommartid. Sommartid, vilket vackert ord! Tänkte jag, och då glömde jag mina läckande gummistövlar, kronofogdar och grannar för en sekund...

Kram till dig!

Marie Rosenqvist sa...

Gråt du, kära Huskors.
Gråt.
Allt här i livet är en prövning och du ha utstått mycket på kort tid. Så gråt, gråt och försök finna din fina underbara humor genom alla tårar.
Jag tror jag gråter en skvätt jag med. Med dig.
Puss!

/Marie

wettexvärlden sa...

Man får skratta. Trots att livet kan vara för jävligt. Det är ju så livet är. Skratt. Och gråt.
Tillåt dig att ta det som det kommer när det ramlar över dig.
Pussokram.

Duschen in the far north sa...

jag tänker så på dig och längtar järnet! och så tänker jag att sorg är den största ära glädje kan få, sorg är bra, tårar är bra. men förlusten är förjävlig och jag önskar så att det varit annorlunda.
vill aldrig att du ska få vältränade sorgmuskler, du vet i pannan och bröstet.
lööv!
KRAM