fredag 26 mars 2010

Lite gammal skåpmat

Idag är det kooperativet igen, planerat sedan länge.
Jag kände mig i behov av lite uppiggning nu på morgonkvisten, så jag kollade närmare på det dagliga mailet om hur folk har läst här. Det är ofta sådär navelskådande intressant när man tarvar lite ytlig bekräftelse. Då såg jag att någon med vilje - alltså skrivit in den exakta URLen(!) - läst tillbaka i det här inlägget. Och säga vad man vill, men piggar upp det gör det. Missa inte Erika Hrnboms slogans i kommentarsfältet.

6 kommentarer:

Erik Ahrnbom sa...

Det är ett väldigt roligt inlägg.

Kan också tänka mig att bosätta mig i Farsta, skaffa liten skåpbil och hålla en enkel men fungerande profil: "Jour ollar´n"
Och så ett mobilnummer på det.
Särskrivningen är medveten. Ville bara säga det.

Figge sa...

Jag kom ihåg när ollandet kom till Katrineholm. Det var runt tjugo år sedan och vi ollade verkligen allt och alla. Man ollade som regel en sak och så satt man helt stilla tills offret använde det ollade objektet. DÅ skrattade vi, 100% utdelning. Undra om jag skulle starta en i Danmark? Ska man tänka Franchise?
Man ollar ju så klart också de som blivit så fulla att de somnar. Självklart gör man det.

moder solo sa...

...har egentligen inget penisavund.... men det skulle vara lite lättare om min klitoris var lite längre....det känns lite som att det är något bökigare att "klitta" något.....eller någon....men det kanske bara är träning som gäller.....

Huskorset sa...

Erika: Klart den är. Gört!
"Ring så ollar vi" är en annan snarlik trevlig parafras.

Figge: Franchise? Utveckla gärna! Och framför allt - vad heter olla på danska???

moder solo: Träning, absolut! Jag tror det handlar om tradition och kultur. "Att klitta" fanns ju öht inte i min ungdom. Nu är det andra tider. Du o jag har ju t.ex en Marsipantårta nära oss som en gång ruttnade så på en kollega att hon klittade varenda cigarett i hans paket. Se där ett slag för jämställdhet if there ever was one!

Anders sa...

Det var fantastiskt att sitta med på det mötet och se hur du kämpade med att inte skratta.

Huskorset sa...

hehe