Angående min kontaktannons häromdagen.
Att ta kontakt med en regissör el.dyl. för första gången med den ingången och lyckas få till ett samarbete är, om inte fullständigt omöjligt och praktiskt ogenomförbart, så åtminstone oerhört svårnavigerat. Hur respektfullt jag än närmar mig vederbörande kommer mitt kontaktsökande att landa som om jag sagt:
"Tjena shit-for-brains! Nu ska JAG minsann frälsa dig!"
Eftersom jag är en feg filantrop som inte vill göra någon ledsen så ska det bli spännande att se om jag kan komma på någon som jag skulle våga ta kontakt med.
Jag har också kommit på en rolig bieffekt av det här: Att jag på sätt och vis bränt mina skepp åt alla håll för all framtid. De jag beundrar kommer att tro att jag egentligen tycker de gör skräp och anta att jag är en asskisser. Nu är det inte sååå vansinnigt många potentiella arbetsgivare som läser här, men ändå. Haha.
Jag tycker så klart fortfarande att det är en skitbra idé.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det är som typ, keep your friends close and your enemy closer -
untroversikal idé!!
Aj like
Såklart:)
Ytterligare en potentiell komplikation är dessutom att du och skit-regissören, om ni kastar er ut tillsammans, också måste förutsättas KUNNA nå fram till nån slags gemensam ståndpunkt om vad som är bra. Vilken ju, som bekant, är nåt alldeles subjektivt. Det som du tycker är skit i hans eller hennes backkatalog kanske är det som hon eller han är allra mest stolt över. Ju.
Anders mek: Japp. Det har jag också tänkt på. Då blir det tungt, minst sagt, haha.
Skicka en kommentar