Sommaren 1996 jobbade jag på ALV

Astrid Lindgrens Värld.
Göte Börge åkte dit i förra veckan och jag blev så glad av alla minnen som kom över mig.
Hör bara vad jag skrev i hans kommentatorbås:

Wo-hooo! Där har jag jobbat! Jag var Lovis en hel sommar. Jävlar vad vi söp och hej kom och hjälp mig vad det kopulerades och smiddes ränker och intriger till höger och vänster. Kan vara roligt för er vuxna att tänka på när ni är där med barna: Att Drängen Alfred och Borka egentligen är ihop och att Pippi har ihop det med både Paradis-Oskar och Stolle-Jocke men Stolle-Jocke är den enda på hela bygget som inte vet om det. Enjoy!

Nu vill Göte och hans Favoritkusin att jag utvecklar...och faktum är att jag inte minns så bra. Men många är de garderober som under ALV-somrar slagits upp på vid gavel! Jag själv, då? Äsch, jag hånglade bara lite till höger och...ja, bara åt ett håll, faktiskt. Och det var rätt misslyckat. Måhända att jag, inte krossade, men kanske klämde åt ett hjärta lite, mer var det inte. Och det är jag ändå rätt mallig över, eftersom min väg inte direkt kantats av krossade, eller ens åtklämda, hjärtan.

Tänkbara anledningar:
* Lovis? Hallå? Coolast, visst, men inget under av skönhet, va.
* Alla de andra tjejerna var Madickensöta eftersom de skulle spela Madicken, Alva, Ronja, Lina (som visserligen inte är specifikt söt i böckerna, men sure as hell var det där)...t.o.m. Pippi var söt. Jädra musikalartister. Vad är det för snygg-gen dom har?
* Tre fjärdedelar av snubbarna var homo, i eller ur diverse nämnda garderober.
* Dom söta tjejerna lade beslag på de söta heterokillarna, gärna flera i taget som jag också nämnt ovan.
* Jag drack hellre öl och jiddrade än raggade.
MEN!:
Jag råkade träffa violinisten Martin "Fiddly" Bell från The Wonderstuff (Mitt bästa-bästa-bästa-popband alla kategorier, alla tider. Visst, Miles Hunt stod väl för huvuddelen av låtskriveriet, men SOUNDET, folks, stod i mycket stor utsträckning Fiddly för. I mina ögon är han ett veritabelt geni. Lång parentes.) på öl-loftet till Vimmerbys pizzeria!!! Han var där för att han spelade med The Cure på Hultsfredsfestivalen, men bodde på Vimmerby Stadshotell. Jordens haksläpp för min del och även för honom, när han insåg att framför sig på skethaket, i skethålan han hamnat i - mil från konsertplatsen - stod ett av hans egna allra mest hängivna fans. Jag bjöd honom på öl, vi blev fulla, men hånglade inte för han var gift! En hedersknyffel på alla sätt, m.a.o!
Det är nog mitt bästa minne från den sommaren.

Det och det här:

Det är show på stora scenen i Törnrosdalen. Första lunchprogrammet, klockan är halv elva. Alla är med, det är 2000 pers i publiken och allra längst fram, nära nära scenkanten sitter 150 barn. Det är sång, musik, dans & scener ur böckerna som spelas upp av både vuxna och barnskådespelare. Bl.a. den från Emil i Lönneberga, när Emil och Alfred småpratar:
-"Du och ja´, Alfred!" och Alfred svarar som han alltid gör:
-"Tror ja´ det! Du och ja´ Emil!"
Nu är det så att just idag är "Alfred" är bakfull som en örn. Han gick och lade sig klockan fem och vaknade för en halvtimme sedan. Han stinker och det har alla flinande påpekat bakom scen, inklusive "Emil" (som egentligen är tolv och heter Viktor. Jag avstår dock från att hänga ut "Alfred" här. Men vi är kompisar på Fejan!). Förmodligen kommer barnen längst fram att känna lukten.
Svensk ljuvlig sommardag, Astrid Lindgrens karaktärer, fantasifull inramning. Och så kommer den där fina scenen, alla i publiken kan replikerna sedan barnsben. Emil och Alfred sitter på "bryggan" som sticker ut från scenkanten, "fiskar" och dinglar med benen. Emil ser kärleksfullt på sin Alfred:
-"Du och ja´, Alfred!"
-"Tror du, ja!..."
Alfred inser sitt misstag, att alla har hört och han börjar hastigt om:
-"...öh...Tror ja´det! Du och ja´, Emil!"
Men det hade liksom inte en rätta klangen.