Åskovädret som drog över Jonsered igår var det mäktigaste jag sett sedan jag var barn. Jag hör till de lyckliga som älskar oväder. Rädslan i kombination med fascinationen är bland det ballaste jag vet. Att det kan vara ordentligt farligt går inte in i skallen.
Livet fick plötsligt rymd.
Hela månaden majs alla kalas, jobbresor, grillkvällar, utflykter; junis nattgästbesök, studenter, dagisavslutningar, familjeweekender samt midsommar var bortskrubbad, barnen sov, saften stod och drog, köket var rent och vi har inga sociala åtaganden på två veckor.
Jag fick en kopp kanelte och en macka på Filmstjärnans knäckebröd med Blackyskinka, tomat, chèvre och basilika; vi lyssnade på Sommar och jävlar i havet vad det åskade.
5 kommentarer:
Visst var hon bra, Lena Andersson? Jag gillarna.
Andra brukar stänga av radion när det åskar.
Usch vad hon läste dåligt, Lena Andersson. Jag gillanante. Alltså texten var bra men...
Här var det vackert oväder också, en bildskärm dog och faxen, då jag inte hann dra ur alla sladdar.
/pessimist javisst!
Lena Andersson läser coolast av alla.
Efter hennes Jesus-program förra året som var så grymt bra, flyttade jag medvetet ner ribban i år. Hade jag ju inte behövt, hon flög över - om man överser med den något stolpiga läsningen.
Jag håller med alla som vanligt och tar inte ställning alls eller har en egen åsikt! Förutom tydligen den att man helt riskfritt kan lyssna på radion när Tor far över himlapällen och svingar sin hammare. Alltså:
Snokis: Är det farligt på riktigt???
Skicka en kommentar