I kulturbilagan i gårdagens Göteborgs Posten står nyheten om att Lars Norén blir ny chef för Folkteatern sist bland kulturnyheterna. Undangömd strax före Guiden och Teknik/Trender. Det är både oerhört komiskt och samtidigt pinsamt patetiskt. Att teatern som konstform inte hör till GPs favoritsport har jag förstått sedan länge, men det här är ju löjligt.
På förstasidan finns en liten puff med sidanvisning, men på stora bilden ställs frågan "Kan våld vara ok?" och illustreras av teckningar av våld. Det syftar på en artikel om och ett ingående porträtt av en serietecknare, som visserligen är mycket intressant - men inte i paritet med den veritabla bomben "Norén chef för göteborgsk teater".
Att presskonferensen på Folkan var oerhört välbesökt (även om inte Norpan själv behagade närvara) visar att det här är en sak av riksintresse. Lars Ring gratulerar t.ex. Göteborg i sin SvD-krönika och öser beröm även över stadens övriga teaterchefer. Men GP lägger det sist, efter bokrecensionerna, efter bara rockrumpor från Hultsfred och efter "Soundtrack of our lives släpper ny skiva i september". Inte ett enda ord om det ens i den inledande krönikan.
Stolthet, någon? Glädje? Jante?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Andra sidan Sverige pågår en DN-bashing av Dramaten. Som om det skulle vara en nyhet att vilket teater som helst som har dålig beläggning delar ut fribisar? Varför säger ingen som det är? Chefen har taskigt omdöme, helt enkelt, låter underliga och obskyra pjäser gå för länge och på för stora scener. Hm.
Verkar som att den intressanta diskussionen, den får man se sig om i månen efter, igen. Alltså diskussionen kring VARFÖR publiken sviker/kommer periodvis till olika teatrar. Ifall det handlar om repertoar eller marknadsföring, stjärnor eller kvalitet, rent social tillgänglighet i förhållande till envetet behållen "exklusivitet", well, whatever. Verkar som att intresset är lågt för en sådan diskussion.
En gissning: kanske är det så att teater inte är så stort i Göteborg. Vi teatermänniskor har en tendens att tro att teatern är det viktigaste som finns, men när man umgås med folk utanför teatervärlden märker man att folk är intresserade av andra saker.
Suz: Den diskussionen kräver Helt andra insatser från alla parter och insatser kostar både feja och stålar.
s.l.: Ditt svar blev så långt att det blev ett inlägg. Kommer snart.
Skicka en kommentar