Visst är det bara teater. Men det är mitt högst älskade arbete - som jag just nu inte har något. Och om någon annan utför ett jobb, som kunde varit mitt, med vänsterhanden blir jag mycket konstnärligt förorättad - visserligen på ett komiskt vis, men likafullt förorättad - och mycket skarp i min kritik. Lite väl skarp. Så skarp den här gången, att jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen med min fåniga ilska.
Det hör till saken att det inte var något jobb i egentlig mening som kunde varit mitt. Det fanns faktiskt ingen anledning alls att brusa upp på det där viset. Upprördheten grundade sig mer i att jag på sistone prickat in tre av de fem värsta topp-stressorerna (Arbetslöshet, flytt och nära anhörig som ska dö. Vilka är de två kvarvarande, vet någon?) samtidigt, än att Någon var ett pucko. Det begrep jag, men för att få rätsida på mig själv fick jag lov att söka upp min professor, numera emeritus, på scenskolan. Hans hjärna är större än månen, hans hjärta rymmer hela universum och efter 1 timme och 40 min kokade det ner till det gamla vanliga: Att jag inte ska försöka leva folks liv åt dem.
Tro´t eller ej: Han citerade Beatles och solen bröt igenom dimman. Nu är livet tillbaka på sin vanliga pinne.
Undantaget topp-stressorerna, då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Skilsmässa och pensionering?
Men tre av dem är verkligen i mesta laget.
Tänkte väl det. Att det förra inlägget var lite överladdat, alltså. Du, jag har en polare som för något år sen råkade ut för ungefär samma triptyk. Till slut fick hon nog, tog arvspengarna och köpte en enorm amerikanare. Det var ganska fint.
Jag sänder dig tanke.
Tack för kanelbullen, förresten!
Du såg att jag svarade, va?
"Du såg att jag svarade, va?" Det där såg faktiskt konstigt ut. Jag kräver inget mot-tack.
Lotta K:
Skilsmässa, såklart!
Erika: "Bulle, bulle, bulle" är en av mina favorit-talövningar. Och jag förstår din vän med amerikanaren. "Köp dig lycklig, sup dig snygg!" Det är så skönt att något är beständigt i denna föränderliga värld.
Oj Raring,
1. Hoppas det framgick att det var något ironiskt med min kommentar "bara teater"...
Bra teater är ju inte "bara teater" utan då märker man inte att det är någon som skådespelar på scenen, och man bryr sig inte om ifall spelaren spelar att han/hon letar och glömmer nedersta byrålådan. Då är det berättelsen eller upplevelsen som är det enda som märks.
Dålig teater är hemskt... jag tror vi är överens; -)
2. Stress, press, usch. Klokt av dig att ta hjälp av någon klok. Bra att bli arg också, då är bloggen perfekt ställe att ventilera sig!
Hmmm... nu kom jag på en idé...
3. Hoppas du får en härlig dag, ut och plocka upp saker som har blåst omkring under stormen eller?!
krams / godiva
Godiva: DU är en raring och din ironi är bland det trevligaste som hänt mig i bloggosfären.
Skicka en kommentar