Ni har ju hand om min Pappa, som drullade omkull och bröt lårbenshalsen när han kommit hem från blodcancerbehandlingen på Medicin, eller hur?
Ja, visst!
Varför fick han inte sitt insulin?
Det brukar dom normalt inte få som ligger här. Dom har normala nivåer av sig själva.
Men det står väl i journalen att han är diabetiker?
Ja, där ja.
Vilket blodsockervärde räknas som normalt, då?
3. En diabetiker brukar ha 6 och ska hålla sig under 10.
Jaha. Vad händer om det stiger mer?
Över 20 tar de inre organen skada. Är han dement?
Nej! Han är en av de intelligentaste människor jag känner, även om han är dum i huvudet ibland (han är ju trots allt min far). Visste ni inte att han hade diabetes?
Jo. Men han talar så konstigt. På engelska och holländska.
Ja, han är hög som Hylliepitten på morfin eftersom han har fruktansvärda smärtor av cancern. Och insulinbrist gör det bara värre. Det står ju i journalen att han får morfin?
Jo.
Förutom den natten då han inte fick morfin och nästan svimmade i sin säng. Då var han inte hög. Över 20 tar organen skada, sa du. Vad händer sen?
22 räknas som koma och sen...ja...
Och vad hade han?
21,3.
Idén till detta inlägg är en skamlös stöld från Barlach. Jag tackar honom av hela mitt hjärta, för jag vet fan inte vad jag ska ta mig till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Jag blir så upprörd att jag inte vet vad jag ska säga. Herregud.
Älskade vän som jag inte känner. Kram
Fy satan så eländigt. Kram på dig.
Usch usch usch.
Vill inte tänka på alla som inte har anhöriga eller vänner som ställer jobbiga frågor och står på sig.
Tyvärr jobbar jag inom områden som får mig att bli nattsvart av ilska när man ser gång på gång hur den svenska omvårdnaden fungerar, eller rättare sagt inte fungerar.
Inte minst blir jag upprörd över hur anhöriga ofta behandlas som jobbiga idioter.
och vad gör man - byter "leverantör" om man inte är nöjd?
Storkramen!
Men vad i helvete?! Så får det ju bara inte gå till!
Tack, alla!
Jag pratade i eftermiddags med pappa och han är klar i knoppen igen, om än svag, och helt på det klara med allt som hänt.
Blir arg. Men jag skickar en kram istället för massa arga ord. *En kram.*
När min Mamma skulle begravas för några år sedan (cancer) hade de sagt fel dag till oss för jordfästningen, så när vi kom dit var det redan gjort. De visste ju att vi skulle vara med, men hade inte ringt oss när ingen var där utan bara kört på, så att säga.
Snacka om oåterkalleligt.
Kram.
Godnattkram!
Söderberg:
Det var bland det mest jagvetintevad som jag har hört! Fy fabian. Vilken totalt okänslig människa gör nångonting sådant? May they rot.
Tack, jag tror att poängen var att det blir lite som det blir ibland. Livet går vidare.
Jag menar inte att det var ok, varken vad din pappa eller vi råkade ut för, men ibland gör folk bort sig även när det gäller viktiga saker.
Vi är inte bättre än så.
Tack och lycka till/O
Så hemskt, det är inte klokt hur illa det står till i vården! Känner igen det där med att som anhörig tvingas kämpa och bråka, och att bli betraktad som a pain in the ass av personalen. Hoppas din pappa snart kan komma därifrån!
Fick en skrämmande inblick 2004, när min älskade morbror hamnade på sjukhem. Han var 77 år, helt klar i huvudet men kunde inte ta sig ur sängen eller stå/gå - och han placerades i det enda rum som sängen inte kunde rullas ut ur! Jag blev urförbannad, och förtvivlad, och ringde t o m brandmyndigheterna för att fråga om det var tillåtet. De svarade att det var det faktiskt, förutsatt att sängen var utrustad med brandlakan! Men vad hjälpte det honom, när han i praktiken var fånge i det där trånga, slitna och eländiga rummet, som förmodligen varit förråd från början. Knappt fyra veckor senare dog han.
Fy fan vad man blir rädd för att tvingas till "äldreomsorg", om man blir så gammal/sjuk att man inte klarar sig själv...
Skicka en kommentar