Tårta igen!

Nu kan man luras att tro att i Jonsered vankas det tårta varenda dag men så är icke fallet, mina vänner. Dagen idag bjuder en legitim tårtanledning. Lillkillen blir nämligen 4 år. Detta har firats med presentuppvaktning (där varenda pryl han packade upp följdes av utropet "bräsis va ja önskade mäj!"), födelsedagsfrukost:

Provåkning av nya pulkan:


Varm korv till lunch och just nu bereds de beställda köttbullarna till födelsedagsmiddagen, efter vilken det blir tårta:


(grädden provsmakades lite där till vänster av ett vesslekvickt födelsedagsfinger och Huskorsperkfektionistmodern morrade, fast bara lite. Det blev ju bättre blogg på det viset).

Chokladtårta!

Här kommer äntligen receptet på himmelska tårtan. "lättlätt" kallade jag den härom natten. Det är väl inte med sanningen helt överensstämmande, men faktum är att den känns mäktig och lätt på samma gång. Den är enkel att göra och räcker till 1o-15 personer, beroende på om det är fika eller efterrätt.

9 ägg

260 g socker

375 g mörk choklad

185 g smör

rivet skal av 1 1/2 apelsin

3 msk Cointreau

* Sätt ugnen på 180 grader.

* Klipp en rundel bakplåtspapper och lägg i en rund form, gärna teflonklädd (annars kan man smöra sidorna och beströ med kakao. Papperet i botten kompromissar man dock helst inte med).

* Smält chokladen i vattenbad, lägg i smöret och låt det smälta. Blanda.

* Dela 6 av äggen i gulor och vitor.

* Vispa gulorna och de 3 hela äggen med hälften av sockret. Rör ned chokladsmörsmeten, Cointreau och det rivna apelsinskalet.

* Vispa vitorna till skum, tillsätt resten av sockret och vispa dem riktigt hårda.

* Vänd varsamt ned vitorna i chokladsmeten, häll i formen och grädda i 35 minuter. Låt svalna i formen. Den kommer att sjunka ihop när den svalnar, men det ska den göra.

Fyllning:

7,5 dl grädde

1,5 tsk vaniljsocker

1,5 msk Cointreau

* Vispa samman tills det är pösigt, men inte för hårt. Fördela tjusigt över kakan. Pudra över kakao.

Eftersläckning med älskad Filmstjärna - nu med tillägg!

Ensemblekalas i afton. Vi fixade käk, alla gäster hade i uppdrag att ha med sig en ost.

Detta är resterna av efterrätten (den gooodaste chokladtårtan. Helt utan mjöl, följaktligen lättlätt - om man undantar cointreaugrädden - och alldeles himmelsk, recept kommer i morgon):

Jävlar vad trevligt!
Och kronan på verket, en bonusstund tillsammans. Mitt i natten med varandra. Lite på pickalurven.

Tillägg: Jag känner att jag behöver förklara detta nästan übersockriga inlägg. Jag ser ju hur det ser ut, menar jag och jag har magsura kommentarer hos Gäddan i färskt minne. Lycka sticker i folks ögon, verkar det.Såhär:Det har hänt saker under de senaste dygnet som har fått mig att prisa min lyckliga stjärna (om jag har någon), eller slumpen eller vad det nu är.Jag nöjde mig inte.Jag litade på att det bästa skulle komma och det gjorde det.I´m so fuckin´ happy. Tack.

Hår(d)dag på jobbet

Slinga håret (resultatet är näst intill osynligt, men håret + postisch hade sett för tääskigt ut i scenljuset om vi inte gjort det):

Bokrea på lunchen, när det snöade lovikkavantar över Avenyn:
Kostymprov, så "Chanel"-dräkterna sitter så de ska:
Pust och stånk, nu åker jag hem. Tur att inte alla dagar är som den här.

Toabild (minus toan,då)

Golvvärmepumpen skymtar i hålet, de genuina afrikanska betongklinkerplattorna är lagda och t.o.m fogade, med antracitgrå fog. När Glenn i morse frågade oss i förbifarten, precis innan vi stack till jobbet, vilken färg vi ville ha på fogarna, kände jag mig helt dum i huvudet. Folk dör på Haiti och jag väljer färg på fogarna i ett gästtoagolv. Sedan åkte vi iväg för att repa en pjäs som handlar om ytliga människor som renoverar sina hus och diskuterar kakel som om det var en fråga om liv och död. Verkligheten v/s dikten 1-0, återigen.

"What's all this white Stuff? Where the f*** is the buffet?"

Ledsen Mannen, men nu ryker ditt inkognito

Mediabevakningen av Ekots undersökning om sexuella trakasserier inom scenkonsten har i sanning lämnat en del i övrigt att önska (utan att på något sätt ta heder och ära av själva undersökningen) och inte bara den ena och den andra har uttalat sig i media, utan även Endre (där fick jag allt till det) i någon sorts särdeles märkeligt försvarstal som vädrar en syn på teaterkonst som många i branschen verkligen inte känner igen sig i, jag inkluderad.

Mannen från Åkarp, en kollega som jag nämnt flera gånger här på bloggen, är jag stolt att kalla min vän och det sedan mer än femton år. Han är en av de skarpare knivarna i lådan och dessutom utrustad med vid klokskap och stor humor. Han fattade sin dartpil till penna och slungade den - Bulls eye!

Nu: Primer!

Primer ska målas ovanpå flytspacklet innan man överhuvudtaget kan börja lägga några genuina afrikanska betongklinkerplattor alls.
Tydligen.
Jädrar anacka vad Glenn och Son skulle kunna blåsa oss om de hade lust. Men det gör de inte, för de är världens gulligaste.

Snö, schmö

Jag har den senaste veckan skottat lika mycket som jag hitintills gjort i hela mitt liv.

Jag har svurit över snön, hatat den som Ronja hatade snön som skiljde henne från Birk, men igår mötte jag mitt Waterloo. Eller Snöloo, då. (För att få ytterligare en dimension till detta enormt djupa inlägg kan man betänka att vi renoverar...ja, just det.)

Emellertid:

Jag stod med en kvast i lårdjup snö och försökte rensa det bågnande växthustaket från den dryga halvmeter snö som hotade knäcka konstruktionen.
(klickar man på bilen kan man skymta två rådjursarschlen vid grinden strax till höger om äppelträdet i mitten)
Minilavin på minilavin rasade ner i skallen, in under kragen, ner i jackärmarna och inget såg jag för imman och all smält snö på glasögonen. Jag hade syntetvantar från H&M.

Jag nådde inte riktigt, tappade balansen, men föll inte - därtill var snön för djup.

Växthusväggarna knakade från trycket av det omgivande vita, onda.

Då gav jag upp och började ickevärdera snön; tänka på den ungefär som på en riktigt motbjudande bajsblöja: Den bara finns där, och om man inte gör något åt den kan det gå illa. I ett slag blev livet lätt och ledigt igen. Eller ja, lite iallafall.

Jag fick ner en hel del, även om det syns dåligt. På baksidan kommer jag inte åt mer än hälften, för där sluttar det brant ner mot bäcken.
Men på toa går det framåt:

Pärlspont. Nära, ömt.

Ni som jobbar med ord och deppar

Till Snokis och Lilla Blå ägnar jag detta.

Huskorset hämnas på dum marmelad

Minns ni plommon&mandel-marmeladen (hittar inte det eländiga inlägget, men det var i höstas någon gång)? Den blev visserligen supergod, meeeen har under vintern stått i kylen och sockrat sig - något som edert Huskors tar som en personlig förolämpning. Särskilt med tanke på att hon i stor stil gav bort en burk till Citymorsan, alias Sara bakar. Pinsamt är ordet.
Men, den marmeladen fick idag sitt straff (alt. en andra chans), när smör/kanel/socker-röran vid dagens bullbak inte räckte till.


Så får vi se om den kan skärpa till sig.

Medan flytspacklet stelnar

Av alla idiotiska "appar" man kan köpa till sin iphone hittade jag igår en som jag tycker har det där lilla extra: iPoo.

I poo - do you?

Hallå där Huskorset, hur går det med renoveringen?

Det går jättebra!


Glenn och Son har flyttat på stammarna också, från innervägg till yttervägg, så vi kommer att få plats med skafferi vad det lider. Låter det konstigt? Inte alls, allt är solklart och till belåtenhet.

Håll i hatten Snokis!

Flytspackel.

Utan titel

Men...nurå?

I morgon skärper Huskorset sig beträffande renoveringsbloggen. Här finns flytspackel att dokumentera!

Ajföon

- Posted using BlogPress from my iPhone

En bättre länk

... än härom dagen.

Ekot granskar.

Hatten av för Jesper Lindau!

Hurra! Humor för Huskors!

Genialitet i sin renaste form.

(Via Mrs Li och bakåt)

Platt gissningstävling

Den ena genuina afrikanska betongklinkerplattan är såpad fyra gånger, den andra genuina afrikanska betongklinkerplattan är osåpad.