måndag 23 april 2012

Våren, detta ondskans påfund.

Mimlan ringde och berättade om det hemska.
Att ännu en vän inte finns längre, inte orkade kämpa mer mot sitt inre monster. Eller vad fan man ska kalla det.

Jag går väl och gräver igen, jag.

Stor-rabatten och Magnolian är Huldrans. Idag är hennes födelsedag.
Plantorna av Stor blå bergsvallmo som jag köpte idag blir hans.
Han hette Stor, kan vi säga. För det var han.

5 kommentarer:

Per sa...

Usch vad jobbigt. Det stora blå...
Kram

Kung Blåtand sa...

Och fåglarna som lånar sin kropp till själar sjunger för oss i den jobbiga, vackra våren.
Kram

Lilla Blå sa...

Vallmo är glömskans blomma.
Tänker jag.
Men jag vet ju att det inte är det du vill. Glömma.
Men om vi säger "smärtstillande" då..?
Alla årstider gör ont, var och en på sitt sätt. Men det är bara ur våren blommorna tar avstamp.

Livet just nu sa...

Demoner, dessa fanstyg.

Kram!

Huskorset sa...

tack allihop. ta hand om er.