Det fina och mest oväntade i den kråksången var att jag inte upplevde detta som något problem alls, snarare tvärtom. Men det är ju en evig tur att jag inte är i sådana omständigheterna att jag skulle behöva författa en kontaktannons.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åjo. Det hade gått hem också. Kontaktannonsen!
Du anar inte vad folk är ute och promenerar där jag "bor" nu. Hela helgerna är man ute och spatserar förbi stallet och skrattar åt hönsen och klappar hundar och hästar. Man känner sig lite som en Skansen-inventarie när man får peka ut vilken väg de ska promenera vidare på för att komma tillbaka till Gå. Det ska jag inte skriva i min nästa konkaktannons. Tror jag. Eller också.
Haha. Skansen - fast på riktigt. LIte så är jag uppvuxen, i en gammal skånegård. Folk stannade bilarna och tittade och pekade.
Kram förresten. Här händer det grejer, så jag är inte jättbloggig just nu. Skulle du kunna skrika några KUKEN åt mig där i skogen någon dag?
Skicka en kommentar