Puben tidig kväll

Nu kör vi! Solregn och folkmusik.

Solen bröt fram efter åskvädret på förmiddagen...

...lagom till att restaurangen & caféet öppnade och lirandet på utescenen drog igång. Vi korsar fingrarna och hoppas vädret håller i sig.

Puben har just öppnat för dagen

Här i den gamla ko-kätten i källaren får man äkta huvudet, både för the Old Speckled Hen och för bjälkarna i taket. Peps var här och spelade in en musikvideo för några år sedan. Mysigt är bara förnamnet.

Första kvällen

Inte så mycket folk än. Någon enstaka fiol, en säckpipa. Elmannen från Skillinge spelar mandolin (tror jag det är). Ryktet säger att den numera riksbekanta Visprinsessan med sin moatjé Multimusikanten kommer i morgon. Det här kan bli hur bra som helst. Elmannen är den ende jag känner som fått 220 volt genom kroppen. Han snortade sitt morfin (jo, faktiskt, när det skulle vara lite festligt) och gick på kryckor i två år efter den incidenten.

tillägg: Multimusikanten var förvisso ett kärt återseende, men att det var slut med prinsessan sedan ganska länge hade inte nått mina öron...

Framme!

En mil in i skogen bor...

...min vän Huldran på Åsen. Hon som (inte riktigt) odlar sitt eget toapapper. En gång om året är det Leende Getens Stora Dans och Spelaredag hemma hos henne i Brekille. Snart är vi där. Vänta bara.

Whaddyaknow!

Hon tackade och log! Så klart, hon hade väl läst förra inlägget kan jag tro.

Mål i mun?

Om man är en barnfamilj som måste utföra något alla tillsammans - t.ex. handla mat eller prylar av något slag - så tar man det så lugnt man kan för att inte bli galen. Det tricket kan alla. För min del, om jag försöker skynda mig när kidsen är med, kan jag hoppa opp och klappa mig på att ungarna börjar vråla och trilskas, jag själv blir förbannad (alternativt börjar bråka med Filmstjärnan) och glömmer hälften av det jag skulle komma ihåg. Det vet jag. Alltså: Jag stressar inte. Då kan jag råka bli stående i vägen för andra kunder medans jag donar med barnen eller diskuterar med Filmstjärnan eller i koncentration på handlingslistan. Plötsligt märker jag att det står någon och liksom...andas bakom mig, lite för nära för att det ska vara riktigt bekvämt när det är en okänd person. Först undrar jag vad vederbörande håller på med, jag söker förvånad ögonkontakt varpå människan vänder lite på sin kropp i sidled och sträcker fram armen till tecken på att den vill passera. DÅ begriper jag och flyttar mig åt sidan med ett 'Åh, ursäkta'. Man får tystnad eller ett ohörbart mummel till svar ackompanjerat av en sur och irriterad blick, eftersom personen tydligen tycker att han/hon blivit hindrad av oss. Så gott som varenda gång händer detta. Det är väldigt ovanligt att det första som händer är att jag hör en hövlig stämma säga: 'Ursäkta, får jag komma förbi.' Rot in congeniality-hell, you miserable lump of lard.

Madness is in the eye of the beholder

Jag hostade mig igenom vistelsen på Tjärnö, där Svägerskans med familj lilla hus ligger, i övrigt var det trevligt. På väg dit kör man först nästan hela vägen till Strömstad, sedan svänger man av vid Daftö femstjärniga campingplats och detta ställe föranleder dagens inlägg.

Bara att den heter "Daftö" är roligt eftersom engelskans daft översätts av språkrådet till knasig, fånig, löjlig eller tokig. Stället är sjukt stort och ändå trångt som i röva på Karl den tolfte. På någon kvadratkilometer trängs stugor, säsongscamping, husvagnsplatser, husbilsplatser, tältplatser - välj själv i vilken övernattningsmiljö du vill att ditt sinne ska ryka åt fanders! - äventyrsminigolf, äventyrslekplats, äventyrsparkeringsplats (blev det när vi skulle spela äventyrsminigolf och jag tappade sikte på Lillkillen som stack iväg samtidigt som stora blåa bussen kom), strand med klippor eller med sand, pool med solstolar att låna som på Mallis, restaurang, affär, kiosk, diverse bekvämlighetsinrättningar så som tvättstuga, kök, bad & dusch.
Femstjärnigt, va.
Och så folk precis överallt (särskilt norrmän, och ursäkta mig så mycket Suziluz, din norrbaggefetischist, men efter en vecka i och utanför Strömstad: I hate the mfs. Nordens tyskar.)
Vägg i vägg, bil vid bil, vagn vid vagn, i princip ovanpå varandra. Jag fattar det inte. Så mycket folk överallt hela tiden och aldrig kommer de undan. De är på semester! Hur tänker dom? Hur slappnar de av? När slappnar de av?
Vi åkte förbi campingen och såg varje liten enklav, intill förvillelse likadan:
En vuxen läser kvällstidningen, en annan står och pratar med husvagnsgrannen. De två barnen leker med någon leksak eller med varandra.
Nästa: Två vuxna läser varsin tidning, de två barnen drar varandra på en vagn.
Nästa: En vuxen läser kvällstidningen, en vuxen lagar mat, de två barnen rockar med varsin rockring.
Nästa: En vuxen löser sudoku, en lagar dragkroken, de två äldre barnen badar den minste i en balja.
För mig var det sinnebilden av människor slowly going crazy. För mig, vill jag understryka.

Jag känner att jag behöver smälla in inte mindre än TRE brasklappar här. Vassegoa:
* Min kära morbror och moster har alltid campat och oh, vad jag ville följa med när jag var barn. Jag har varit och hälsat på dem på deras säsongscamping i någon avkrok i Uppland, Kapellskär tror jag det heter. Det är väldigt mysigt.
* Jag tycker bra om andra norrmän. Bara inte sådana som campar i Strömstad.
* Det finns trevliga, hövliga, hänsynsfulla och lågmälda tyskar också, det finns det visst det.

Sedan kom jag att tänka på att om man inte bor som jag gjorde fram till för inte så länge sedan: I stan, i en holk på tre rum och kök med folk under, ovanpå, vid sidorna och tvärs över gatan plus inpå en när man går ut på gatan, överallt och hela tiden; utan man bor på en gård eller i en by på landet och ser tre personer om dagen och de känner man allihop - då kanske Daftö Camping är grejen.

Dubbel Bröllopsdag!

Vi och Svägerskans svärpäron firar sju respektive fyrtiosex år med specialbeställd, svindlande god, Tjärndalstårta.

En bibild till

Bidrottning Silvia

Min svägerska bidrottningen

Äntligen!

Det hände faktiskt någonting väldigt intressant igår, på väg till Svägerskans Bohuslänska ö.

Bloggpaus annonseras

Om det händer något intressant, alltså med högt bloggvärde, kan det hända att jag klättrar upp på höga berget bakom stugan och mobilbloggar från Svägerskans med familj lilla bohuslänska sommarnöje. Men då får det vara något väldigt intressant, för berget är ganska brant. Annars hörs vi om några dagar.

Mycket skrik för lite ull sa kärringen, klippte grisen

Jag ville jag vore en bildad person

Sån´t här skulle jag strössla mina inlägg med, om jag läst latin eller idéhistoria eller litteraturhistoria eller för den delen nordiska språk eller annan superintressant kurs på universitet. D.v.s. om jag hade täckning för dylika skriftliga utsmyckningar/fåfängligheter (välj själv vilket). Som det är nu slänger jag ur mig ett "nota bene" ibland, eftersom jag vet vad det betyder, samt förorenar vårt vackra svenska språk med shitloads of american crap. Gissa om jag kommer att plugga wikipedialistan och framledes fejka en oerhörd bildning!

I USA, under ett utbytesstudentår 88/89, hade jag en uuunderbar lärarinna i engelska, mrs Boyer: En tvärhand hög, ramsvart hår i page med brett diadem, glada blå ögon som gnistrande ikapp med hennes intellekt. Hon hade oss att plugga "latin and greek roots" för att djupare förstå det engelska språket och - pull me on a little carriage - vad intressant det var: Prefix och suffix på de båda språken som lever kvar i ett otal engelska ord och uttryck, t.ex. pro-, mis-, sub- och -oid, - cid- , -ex (som i Kleenex och Fedex, då va. Haha.). Kolla här.

Varje dag hade hon i övre vänstra hörnet på svarta tavlan skrivit upp ett berömt citat (kunde komma varifrån som helst; ren poesi eller "bara" något klokt) som vi diskuterade en liten stund innan hon började lektionen. Ibland ledde det till diskussioner som tog hela lektionstimman. Oftast var citaten på engelska, men ibland var det latin eller grekiska. Jag skrev upp vartenda ett. John Keats var en av hennes favoriter, Gertrude Stein en annan, William Shakespeare en tredje. Det var mrs Boyer som öppnade mina ögon för honom och oj, vad jag blev kär. Kan ni tänka er att ännu i denna dag har jag aldrig, säger aldrig fått spela Wille. Och jag som skulle göra det så bra!

Offentlig toapolicy? Ursäkta?

Vi skulle hämta vänner på stationen. Plötsligt insåg jag att jag hade ett "kvinnligt" problem som var i akut behov av åtgärd. Sålunda uppsökte jag bekvämlighetsinrättningen i källaren, erlade en facil summa bestående av 5 svenska riksdaler, fann ett bås och did my business. Då upptäcker jag att toapapperet är slut. På en bemannad toalett som jag pröjsat för att utnyttja. Jag löser problemet med pappersnäsdukar. Väl ute knackar jag på rutan och påtalar att papperet varit slut och att jag skulle vilja ha tillbaka min 5:a. Då blir jag - på ett synnerligen snorkigt sätt - upplyst om att det jag betalar för är, i princip, att gå in genom deras dörr:

"Du kunde ha ropat, så hade vi kommit med papper. Det är därför vi sitter här. Vår policy är att...blablabla..."

Orkade inte. Gick.
Ska jag sitta och hojta efter papper som en sjuåring på en offentlig toalett? Skulle inte tro det.
Och - nä, hjärtat: Ni sitter inte där för att "finnas till hands" om muggpapperet skulle råka sina. Ni sitter där för att hålla knarkarna och lodisarna borta från Centralstationen. Försök med någon annan. (Inget av detta sade jag givetvis. Jag knöt näven i fickan och gjorde vad jag kunde för att komma därifrån med äran i behåll.) Hmpf!

Stoppa pressarna! Kringeläng är till salu! * uppdaterad

Min kära, kära Jompens barndomshem Kringeläng säljes av hennes underbara föräldrar, Loppisdrottningen och Mulle Meck.

Det är ingen tillfälllighet att jag bor som jag gör nu, i ett 150-årigt rött trähus med vita knutar, kuperad trädgård och liten bäck bredvid tomten. Det har varit min dröm sedan jag kom dit första gången, 18 år gammal. Om mitt hem rymmer en bråkdel av den värme, humanism och kärlek som finns här kan jag vara stolt.
Så många fester i detta hus. Ännu fler spontansammankomster. Så många skratt, tårar och insikter om vem jag var, är, vill vara, kanske kommer att bli, över så många koppar te i den gamla köksoffan (som man måste klättra in i för bordet står kloss intill för att rymma så många som möjligt). Loppisdrottningen som bara sitter ned korta stunder i taget, för det är alltid något som ska ur eller i ugnen, upp från eller ned till matkällaren, ett loppisfynd som ska demonstreras, en katt eller hönsen ska ha mat, det ringer i telefonen eller piper för degen har jäst klart eller hon ska byta om och ut och rida. Mulle Meck som kuckelurar i ett hörn och är klokast på jorden. I detta kök är det aldrig tomt och alla är välkomna, lord som lodis.

Skrotletande på det enorma loftet med alla sina skatter och alltid hitta vad man behövde.
Hoppa i höet, hämta ägg och steka guldgula plättar.
Sena nätter med bad i dammen, bastu, nakenbiljard och den där nödvändiga, stadiga kvart-i-tre-groggen.
Klia hund och kasta pinne.
Inte rida på hästarna, men klappa och utfodra dem.
Den totaldimmiga millenieskiftenyårsnatten, när vi inte köpt raketer för vi tänkte tjuvkolla på de tre granngårdarnas olika festers fyrverkerier. Men vi hade Louis Roederer-champagne och Cohiba Esplendidos och hörde knallarna.
Och alla våra barn som älskar detta ställe med alla sina vinklar och prång och djur och hemliga ställen.

Loppisdrottningen och Mulle Meck var lika självskrivna på vårt bröllop som någonsin några mostrar eller farbröder. När jag träffat Filmstjärnan och skulle visa honom Skåne var det till dem, till Kringeläng jag tog honom först. Han hajade grejen. Då visste jag att han var nå´t att satsa på.

(uppdateringen är en strykning då att länken är inaktuell)
Vill ni se mer av Kringeläng, klicka här, välj rubriken TILL SALU och scrolla längst ner till rubriken Lantbruk. Där finns det, på länken "Bjärehalvön, Fogdarp". Kan vara bra att veta att ett bättre begagnat biljardbord förmodligen följer med på köpet. Det ställdes in innan renoveringen av längan var klar.

"Muu, bää! Dubbelkvack, dubbelkvack!"

Ni som inte har barn i Bollibompaåldern förstår ingenting av rubriken.

Ni som har det: Grattis, nu vet ni vilken låt som kommer att gå i huvudet resten av dagen.