onsdag 19 januari 2011

För mycket hjärna i en för liten kropp

Som ni säkert har förstått älskar jag mina knorkiga barn. Åttaåringen är en speciell karaktär, en sådan som gillar schack och lever i sitt eget parallella universum. Det har varit lite knackigt för honom på sista tiden, så i går var jag med en sväng till skolan på förmiddagen. På mattelektionen skulle de lära sig att göra diagram. Då räckte han upp handen och sa:
"Hologram vet jag vad det är, men diagram...? Näe."

8 kommentarer:

Snokis sa...

Jag skulle välja hologram före diagram any day.

Huskorset sa...

Haha, jag med.

livet just nu sa...

Hahaha, sköna unge! :-D

Inte så lätt alla gånger när ens unge inte är som alla andra i skocken. Lillebror har varit sån men har nu hittat sitt "fack". Kram!

Huskorset sa...

Åh, det är så skönt att höra! Jag tror ju innerligt att min också kommer att göra det. Det är lite oroligt under tiden... :-)

Snokis sa...

Jag var inte heller som andra när jag var lite, och se hur lycklig jag är nu :)

Jonna sa...

Vet precis vad du menar. MellanElla levde länge i sin egen värld utan tid och rum, men nu vid 12 års ålder kan hon om än lite hackigt både leva i sitt egna Universum och i vårt. Vilket gör både vårt och hennes liv så mycket lättare. Alla mina barn är unika och jag älskar dom av hela mitt hjärta, men Ella har en värld som jag tror att om hon lyckas använda den rätt kan ge henne ett liv utöver det vanliga. ( jag vet att inga liv är vanliga, men du förstår nog vad jag försöker säga, hoppas jag.) men fan va frustrerande hon har varit ibland

Godiva sa...

Det enda verkliga problemet är väl om hjärtat är för litet... Sen håller jag med Snook, hologram!

Huskorset sa...

Snokis: När du var lite vad då? Som eljest? ;-)

Jonna: Det är otroligt skönt att höra andra historier när man är i det skedet som jag/vi är nu. Tack!
Och visst fan kan han vara frustrerande. Man blir ju tokig ibland. :-)

Godiva: Avslutar så elegant och vackert som bara du kan! Püss!