fredag 13 augusti 2010

För jag har bara regn hos mig

Jag är mulen i humöret av ingenting allvarligt alls, bara fisar i rymdar om man tänker på hur somliga andra har det. Jag hinner bara inte med. Det är för mycket som jag vill göra och annat som "ska" göras och trennat som jag inte vet vad jag ska göra med, men som måste göras något åt (Ordet "trennat" hittade jag på nu: "1 något 2 något annat 3 något trennat" - fattar ni? Ja, vad bra, i stressen över allt som inte hinns med i det moderna samhället skapas nya ord).

När jag i morse stal mig en runda i skogen så illgrinade jag redan i första backen. Det är Huldrans fel.
Vissa låtar gör sådär där med mig när jag saknar och sörjer. Lite flås, muskelmotstånd och rätt låt - direkt lossnar de undertryckta regionerna i mellangärdet och gråten kommer. Lite för Pappa också, men han hade varit sjuk så pass länge, hennes frånfälle var så chockartat. Jag är arg på henne fortfarande. Så jävla arg.
Men, jag fortsatte andtrutet och panikgråtandes - och möter givetvis ett par som så trevligt hajkar mitt ute i ingenstans. De ser skräckslagna ut. Såklart. Jag log lite genom tårarna för att signalera att "jag är minsann okej, jag bara gråter lite hysteriskt här på skogsstigen!" Jag såg förmodligen komplett väck ut. Men, kämpade vidare, uppåt. Mer flås. Fler låtar, mer gråt. Ut med det bara.

När jag kom hem ringde de från skolan och sa att Sjuåringen kräkts. Hej då Dagen-då-jag-skulle-komma-i-kapp.
Filmstjärnan är på kräftkalas på tejatern i kväll. I morgon jobbar han där på dagen. Sedan ska han jobba lite till på andra ställen söndag och måndag också, tror jag.
Lillkillen uppvisade tydliga febertecken vid middagen, de eskalerade tills han somnade in under feberyra haranger om att tonåringar oftast är nakna.
Tur att jag inte är med så mycket i den där pjäsen jag är med i, jag är ledig på måndag. Ska jobba hemma.

Låten? Den här: Gnarls Barkley – Going On

7 kommentarer:

Lilla Blå sa...

Gulle!!!

wettexvarlden sa...

Finns inget bättre sätt att städa upp i själen än att gå och gråta. Det har räddat livet på mig många gånger.
Kram!

Huskorset sa...

LB: DU är det. Kram påre.

Wettex: Jaa. Fy fan. Svårt och skönt. Kram tebaks.

Marie Rosenqvist sa...

Det här livet alltså...
Ta en dag i taget kära Huskors.

Jag vet inte om det öser ner hos dig, men det gör det här i skrivande stund. Så härligt.

Men om regnet är hos dig, så släng av dig alla kläder, dansa dig vild runt huset tillsammans med din filmstjärna, skåla i rödvinets bersusande safter och skrik och vråla, allt vad det går.

Och, han den där Gnarls...
Den gick på repeatknappen här hemma i huset Fyrkappan för ett par år sedan - underbar än idag.

Varm kram!

/Marie

Snokis sa...

Usch, vad jobbigt med sjuka barn. Men gråten är nog bra ändå, ut med den bara. Och skogsstigen är ju ändå ett bra ställa att görat på. Har gjort ett litet inlägg till dig förresten.

Godiva sa...

Åhh! Bästa du!

Känner så igen mig i det där att möta någon på skogsstigen, eller på en parkering när man inte hittar bilen och börjar grina: nej då, jag är helt normal, det är bara lite...

Krrrram!

Huskorset sa...

Marie: Oh, I WISH att få dansa naken i regnet, hahaha! Tack för den livgivande bilden!

Snok: Jupp, skogen är bra. Kram på dej, du - och jag glömde skriva hos dig att jag faktiskt LMK flera gånger.

Godiva: Haha, ja, usch :-). Man kan hoppas att de man möter begriper precis och kanske har varit i samma situation. Kram!