torsdag 28 januari 2010

Aldrig får man vara riktigt glad

Jag och Filmstjärnan repar, för er som till äventyrs missat det, just nu en pjäs där vi spelar makar. Vi spelar ett par som är huvudpersonernas "goda vänner". Vänner med mer pengar och mindre ...tja, hyfs.
Vi är inte med så mycket, men det är svinkul och det är ändå nödvändligt med saker som kostymprov och maskprov.
Jag har bara repat litelite mer än jag haft kostymprov och maskprov.
Idag var det dags igen. Jag ska ha heeeelt fantastiska, och i sammanhanget vansinnigt roliga, kläder:
* Tre exakt likadant skurna Chanel-inspirerade dräkter i tre olika pastelliga kulörer.
* Tyger från Armani och Chanel, eller om det var Gucci, som är så vackra att man faktiskt känner sig mer intelligent när man ser dem, för att helt virrigt associera till sagan om Kejsarens nya kläder.
* Måttsydda.
Inte bara skräddarsydda, alltså utan - måttsydda. Damerna på kostymavdelningen nålar dem direkt på min kropp och klänningen och jackan kommer att smeka den som om det var det enda de önskade i existensen. Och det är det. För de är skapade för miiiig. Ibland är det här jobbet sagolikt. Så lyxigt att man inte tror det är sant.

...det är bara en grej:
Min rollkaraktär är gravid. I typ sjunde månaden. Nästan helt okommenterat, hon bara är det.

Måttsydd - med plats för fuskmage.

11 kommentarer:

Peter Barlach sa...

anar jag en gravidblogg här?

Godiva sa...

Åh...

Marie Rosenqvist sa...

Åhhhh, så fint med mage...
Jag måste bara få säga - vilket arbete du har. Så "himlans" kul och spännande.
Ja, nu nattrumlar jag igen, men jag är i gott sällskap här inne. Pust, stön, suck, ack ja, skönt.
Åhhhh, igen.

/Marie

Peace in mind sa...

Jag skrattar så jag gråter..."aldrig får man vara riktigt glad".

Det här är en bra fredag.

Snokis sa...

Typiskt. Men de kanske kan sy om kläderna efter förlossningen.

Erik Ahrnbom sa...

Hahahaha! Mycket skojigt! Jag minns ett underhållningsprogram en gång på nittiotalet. Jag skulle spela gammal studioman, fick skitsnygga sextiotalskläder, vit telefunken-rock, reservoarpenna i bröstfickan, grått Nasa-headet hämtat från förrådet på SR, Snyggt, coolt, udda, exakt. En dag innan inspelning rusar regissören fram med en röd peruk, trycker den på min skalle och hojtar "fy fan vad kul - den ska du ha!". Jag var för ung för att våga protestera.
12 avsnitt.

wettexvärlden sa...

Jag brukar tänka på just kläderna när jag ser teater eller film. Vilken dröm att få måttsydda kläder. Får man behålla dem? I så fall ska jag bli filmstjärna.

Mrs Li sa...

Men då har du ju lite att växa i!

Eller, gör en praktiskt infälld magväska av gravidpålägget!

;)

Huskorset sa...

Peter: hehe

Godiva: I know...

Marie: Ja, det är det verkligen! Både ett kul jobb som jag har och goda nattrumlare i ditt sällskap :)! Det är jobbtider som dessa som väger upp arbetslöshetstidernas ågrenattacker. Puh. Upp och ner är det. Om man inte var manodepressiv innan blir man det.

P I M: Vad bra! Min med! Kram på´re.

Snokis: :D Du har en fantastisk förmåga att se allt från den ljusa sidan.

Erika. Näääij! NÄÄÄIIJJ! Hahaha! Vicket pucko. Vad hette det vad hette det vad hette det? Eller du kanske inte vill säga om de googlar sig... ;)

Wettex: Ibland kan man få köpa loss, ibland kan man få - om det gäller t.ex underkläder, de kan ju inte återanvändas. Det är absolut en trevlig arbetsbonus. Men ofta vill man faktiskt aldrig se de där paltorna igen, hur snygga de än är. Vissa gamla scenkläder får jag kväljningar av när jag tänker på dem.

Mrs Li: Magväska! Den enda definitiva no-no-accessoaren! Jaaa! :D

Kung Blåtand sa...

Fuskmage??????
Puss!

Erik Ahrnbom sa...

Säger jag inte, säger jag inte. Jo, här kommer det: melander & co.