Kärlek är också...
...att gå upp kvart över sju på morron fast man inte måste och via småhackig Skypeuppkoppling sitta och gasta åt sina barn att man älskar dem och saknar dem medan de sliter i varandra och helst kollar på sina egna roliga miner i kameran.
Det känns bara inte så efteråt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Inte länge kvar nu innan du får kramas igen, både med de små och den stora. Håll ut, snart kommer det.
Men åh.
Hm. Själv har jag just återvänt efter tre och en halv veckas barnlös exil i Filippinerna... UTAN Skype... det BLIR bra. Och det coola är att barn glömmer fortare än man själv... JAG kommer att referera till ö vistelsen som en resa av längtan. Dom har typ redan glömt att jag var borta en EVIGHET.
Hahaha, åh vad jag känner igen mig i det där...ojojojoj. Så många videosamtal gone wrong:) Kram på dig.
Tack alla fina!
Skicka en kommentar