Den här fanns under "sonett" på Wikipedia och är skriven av Carl Wilhelm Böttiger :
Sonetten beskriver sig själv.
- Sonetten vandrar lekande, men värdig
- och elvastavig, fram i fjorton rader.
- Man ansett har Petrarca för dess fader.
- Nu är den första kvadrenarien färdig.
- Den andra börjar. Fortsätt den ihärdig!
- Och, fast dig locka rim i myriader
- de samma rim du åter måste ha där,
- och det är svårt, om icke Febus lär dig.
- Nu komma två terziner med på slutet.
- Vad de ha där att göra, ej du fråge,
- men lär att fläta dem sju skilda sätten!
- Så blir det hela vackert sammangjutet,
- och under rimmens konstigt välvda båge
- går fullväxt fram den klingande sonetten.
13 kommentarer:
Wow.
MAn blir ju litesugen.
Verkar svårt.
Har du gjort en egen?
Iiiiih, nu börjar det ila i tänderna. Huskorset, Huskorset... jag följer med spänning din blogg.
Vådan av att vara för mycket för sig själv, tror jag.
Sonetter är ju jätteknepiga. Om det krånglar till sig, så kan du ju trösta dig med att även den gode spjutskakaren ibland fuskade och hade sig.
Nu känner jag för att deklarera:
Let me not to the marriage of true minds admit impediments. Love is not love which alters when it alteration finds, or bends with the remover to remove.
Fast jag orkar inte jaga rim (det enda som jag ser är det 1600-talsengelska 'love' och 'remove') så sonettens uppbyggnad är helt lost.
(Ja, större delen av slutet saknas också, men det tyckte jag var uppenbart.)
Versmått som beskriver sig själva är kul! Jag håller just nu på och läser Alf Henriksons Verskonstens ABC (rekommenderas!), och den är full av sånt och en massa andra underfundigheter. Man blir ganska påverkad: till frukosten i morse kom på mig med att analysera verserna i GP:s dödannonser ...
Bhaaaaa, svååårt!!! Men o vad vackert det kan bli.
Ting: Det är svårt - och fruktansvärt roligt! Det värsta är egentligen inte rimmen, utan att det ska vara elva stavelser i varje femfotig rad. Inte sju. Inte tolv. Visserligen säger Wikipedia att det kan vara tio eller omväxlande, men...jag vill se om jag klarar elva först.
Ja, jag håller på med en. Hade det varit ett kroppsarbete hade mina knogar varit blodiga.
LB: :-)
Malinka: Absolut "vådan av..", haha! Men fin ensamhet är bland det bästa jag vet.
MYCKET skönt f.ö., att höra att Wille själv var lite av en fuskis. Det kanske blir någon tiorading här och där...
ÖH: JA! Nu var det längesedan jag läste den, men som stort Alf-fan står den åff kårs i hyllan hemma. Den är så rolig och värsta kärleksblaffan till versmått som fenomen att man baxnar!
Vad har du att säga om stavelsernas antal i en sonett?
Fredrik: Jo, det är ju det man hoppas ;)
Hmmm.. Hjälp! Återigen något nytt att lära sig.. Ska försöka!
Pok
Mallaopoetiskbralla
Jäklar vilken utmaning. Jag ska också..
Det ska väl vara fem jamber i alla fall, och hyperkatalexis är tillåtet men inte obligatoriskt, vilket väl innebär att det blir nånstans mellan tio och tolv stavelser per rad?
Aha! Eftersom min tilltro till ÖHs kunskaper är tung och solid tänker jag tillåta mig mellan tio och tolv stavelser per rad. Av jamber (men de var jag med på från början). Härligt! Jag googlade lite löst nämligen och fann inte någonstans en redogörelse för den exakta beskrivningen av vad hyperkatalexis betyder. Vad är hela jämrans internet mot ÖHs hjärna? Intet, platt intet.
Hehe, jag hade inte heller vetat vad hyperkatalexisk var om jag inte precis hade läst Alf Henrikson! Det betyder att man kan ha en eller ett par obetonade stavelser på slutet av en rad, utöver den sista versfoten.
Skicka en kommentar