Utrycket "populistiskt korrekt" myntades av Hemliga Morsan härom dagen och betyder motsatsen till politiskt korrekt. Den tar vi!
Jag minns ännu den fåraktiga känsla som översköljde mig när jag lyssnade på Fredrik Lindströms första Sommarprat för några år sedan. Han ondgjorde sig över folk som märkte ord och sa "så heter det inte, det där har du hittat på själv" och pläderade att språket är en konstruktion och vi kan hitta på vad fan som helst om vi vill, så länge vi gör oss förstådda. Jag insåg att han hade fullkomligt rätt. Att det sedan finns en ordens skönhet i att använda sig av korrekt grammatik är en annan sak och att det finns regler beror väl på att det ska gå lättare att vara exakt om det är nödvändigt, t.ex. vid översättning till andra språk.
Jävligt lång näsa på petimeter-Huskorset blev det vill jag lova. Jag gillar när det blir det, även om det i förstone känns lite som om någon dragit ner brallorna på en.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Jag är lite splittrad till FL:s inställning. Jag vill att det ska vara språkligt korrekt, samtidigt som jag håller med honom fullständigt.
Jag tror att det krävs god grundkunskap för att kunna ge sig ut i improvisationer som blir snygga. Gäller jazz, gäller teater, gäller språk. (Men så är jag ju en besserwisser också.)
Fast det är klart, en del fantastiska uttryck bildas av misstag. Som på en kollationering när en av mina dyslektiska kollegor läste "står i glåmigt bakljus" medan det i texten stod "glåmigt bakrus". Skön bild, skönt uttryck. Vissa dagar har man ju verkligen ett glåmigt bakljus.
Jag håller med er båda och tycker dessutom att that´s liksom the beauty of it. Om något (språk, konst, matte, ekonomi whatever9 är FÖR enkelt blir det ingen utmaning och faktiskt också litet eller inget utrymme för den där Ååå-upplevelsen som kommer när någon säger "glåmigt bakljus".
suziluz: Det är inte goda grundkunskaper som gör att jazzmusiker improviserar så bra, det är heroinet. Vill man lyssna på 'korrekta' musiker är det Esa-Pekka som gäller...
Jag med frerdick håller.
Dr No: För mig har grundkunskap inte särskilt mycket med korrekthet att göra, baby. Snarare att veta vilka regler som finns, för att sedan bestämma om man vill eller inte vill hålla sig till dem. Grundkunskap = frihet.
det är ju en klassiker
håller med ssuzziluss
Grundkunskap = frihet
he he
ta lite heroin, greppa en trumpet och kolla vad som händer.
jag sätter tio spänn på att det inte blir en ny bitches brew
Fredrik Lindströms inställning är i princip den lingvistiska (språkvetenskapliga): Det är språkbrukarna i grupp som bestämmer vad som är korrekt.
Därför går det att säga "bättre än mig" och "jag gav han boken", trots att man får röda bockar i kanten om man skriver't i uppsats på svenskan. Det första är följer andra germanska språks syntax (tänk på t.ex. danska och engelska), det andra är en rest från svenskans gamla kasussystem – ett gammalt ackusativ som vägrar släppa taget helt enkelt!
De flesta fenomen som folk rynkar på näsan åt och påstår vara bevis på språkets förfall är dialektala drag eller helt enkelt rester från en tidigare språklig dräkt.
/lingvisten
Nä, skrev jag ackusativ! :-o
Jag med är splittrad (mer korrekt kanske: Jag är också splittrad). Men en sak har FL rätt i... språket utvecklas ju... lyssna bara på hur man pratade med varandra, eller skrev till varandra för den delen, bara för 50-60 år sedan. Och då kommer det där med nya ord, annorlunda meningsbyggnad o s v in i bilden. Så, summan av kardemumman som Huskorset själv skriver: That´s the beauty of it. Kram
Kuliga inlägg, folk!
Malinka: Härligt med en i sammanhanget auktoriserad kommentator;)
Skicka en kommentar