Här hade jag en bild på mig hållandes körkortet. Korkat nog med personnummret fullt synligt, såg jag när jag kom hem och klickade bliden stor. Synd att jag måste ta bort den, för jag såg rätt cool ut.
Jag påpekade det (puckat, jag vet)och det blev lite hallaballoj i form av telefonsamtal till överordnad, men jag fick handla på villkor att jag kunde säga mina sista 4 siffror baklänges snabbt, tydligen ska man inte klara det om man memorerat siffrorna för en kvart sedan. Hjärnan klarar inte det. Allt enligt den trevliga expediten.
Sedan körde jag - olagligt och komplett oförsäkrad - försiktigt hem medan jag för min inre syn såg hela eftermiddagens och helgens planering vittra sönder. Så nu blir det buss. Rabattkortet räckte på hittefåret, men hem kommer jag inte på det.
Jag prisar försynen att Mamma är här och tar kidsen. Hon är toppen. Vad gjorde jag utan henne? Hon är här för att i morgon gifter sig Shetlandsponnyn, jag ska ju toastmastra, och vi ska sova borta. Bara lite nervös, behöver goda tankar från 17.00 och några timmar framåt. Det kommer att bli kanon, intalar jag mig! Nu kör vi!
Inte.
5 kommentarer:
Goda tankar får du i massor. Litervis. Flakvis. Jag skickar över en hel konvoj.
Masken av, känner jag när jag för (nästan) första gången vågar lämna en kommentar hos dig din galning. Lycka till med toastmasteruppdraget! Något som enligt min mening är både det tuffaste, men också det mest smickrande att erhålla!
TACK ska ni ha! Jag är också oerhörd glad och smickrad över uppdraget, så klart. Jag har dessutom en rutinerad parhäst, så det kommer att gå galant.
Ankiefontän:...är innerligt välkommen i kommentatorbåset. Galning? Haha, tackar. Och jag har minsann vart inne hos dig jag med...fast jag minns inte om jag kommenterat nån gång.
Ha det jätteroligt på bröllopet. Klart du kommer vara skitbra som toastis.
Det var spännande det där med de fyra sista siffrorna baklänges. De är klipska, där i kassan. De har varit med förr..
Skicka en kommentar