Nu snackar vi.
90 st fluffiga, guldgula från recept ur boken ni ser på bilden (tack ändå, Översättarhelena för recept-tips, men jag kände att jag var tvungen att gå tillbaka till rötterna för att återfå min självaktning). En bok man inte skulle lägga 40 spänn på, om man ramlade på den på Myrorna.
Alla recept jag provat i den har det gemensamt att de är gedigna gamla trotjänare samt resulterar i smärre underverk av sötma och smaksensationer. Den är tryckt 1986, på Richerts förlag, innan mat-tv och kändiskockrunk (de står ju ändå bara och rapar allt som mormor lärde mig) blev vardagsfenomen.
Jag säger det igen : Det gamla är det nya svarta.
8 kommentarer:
En sak är ju säker, och det är att dina bullar är mycket snyggare än mina saffransamöbor!
Man tackar. Men sparar amöbe-receptet eftersom det såg gott ut.
Kör du alltid "julgaltar"? Jag brukar drämma till med några "prostens hår"? Och några penisar, så klart.
Tyvärr måste jag svara ja. Jag är en traditionell och hemvävd tös. Visserligen är "prostens hår" en klassiker, men jag har en lätt fascistoid läggning när det kommer till julbak. Jag VÄGER degklunsarna som ska bli galtar...
Min fantasi har aldrig sträckt sig så långt som till lussekukar. Det måste vara därför som jag jobbar (när jag då gör det) med att rapa upp sånt som du kommit på.;-)
Så oerhört intressant med någon mer som väger degen! Det gör jag nämligen också när jag bakar släta bullar, frallor och sånt, typ. Det stör mig något alldeles kopiöst om bullarna inte blir lika stora. Detta är lite halvhemligt, eftersom jag misstänker att många kan tycka att det är lite stört.
Det var väldigt skönt att höra att jag inte är ensam om detta. Tack.
Det ÄR stört att väga degen! Bageri Asperger - bullarna väger exakt lika mycket! Men kul. Jag höll på på samma sätt med surdeg för något år sedan, stod böjd och manisk över digitalvågen och mätte upp rågmjöl i gram. Lussekukar är dagens ord. Eller kanske julkuk?
Saffransstock?
Skicka en kommentar