onsdag 5 december 2007

Om att bli vägd och befunnen för tung

Min kompis kompis har en dotter som är 8 år. Dottern i sin tur har en vän som hon leker ofta med. Fast inte så ofta nu längre. Det har hänt en grej:
Under en halvvild och härlig lek gastade Dottern någonting i stil med
"Piiiip i din tjocka mage!"
och leken avstannade abrupt. Tårar bröt fram hos Vännen och hon sprang därifrån.
Det hör till saken att Vännen är ett barn av den stadigare varianten. Dottern är lång för sin ålder och smal som en speta och har inte behövt fundera kring huruvida hon duger som människa, vilket tydligen Vännen har fått göra, 8 år gammal.Hon vägrar nu leka med Dottern, som är förkrossad och inte förstår vad hon gjort.

Om Dottern istället sagt
"Piiiip på din spetsiga armbåge!"?
Min gissning är att leken hade fortsatt som förut.

Någonting är ruttet i den världsbild vi i dagsläget förmedlar till våra flickebarn. Och pojkebarn.

4 kommentarer:

Erik Ahrnbom sa...

I sanning så. Ledsamt.

Ordsnok sa...

Jättesorgligt. Jag tycker synd om båda barnen, och alla andra små knubbisar som inte får vara sig själva.

Сообщения sa...

Aj, det där gjorde ont att läsa. Som fetknopp som barn vet jag precis... skolsyster som pikade... ätstörningar i tonåren och en släng träningsnarkomani, uppe och sprang en halvmil varje dag före skolan... Helt märkligt att se gamla bilder på mig själv - skitsnygg, smal och vältränad - och minnas hur jag ändå aldrig kände att jag var riktigt nöjd och att jag dög...

Huskorset sa...

Jepp. Har en krönika om det här på g. M.a.o. jag ska verkligen sätta ner foten.
*ironi, om det till äventyrs undgick någon*