Att köpa sig lycklig på morgonkvisten

Klockan 09.07 skrevs köpebrev på, nycklar mottogs och pengar flög som ettor och nollor genom luft och koppartråd.
Nu har vi ett hus.
Jag känner mig avgjort lyckligare än förut. Det har att göra med köpeskillingens storlek i direkt proportion till vad man personligen egentligen har råd med. Köper man något man de facto vet att man inte har pengar till (utan måste låna) så infinner sig ett litet adrenalinrus (inte så mycket, man har ju kollat att man har till räntorna, men några tre miljoner har man ju inte) som ökar det allmänna välbefinnandet. Sic!

Men eftersom Thaliiiia inte tar hänsyn till skitsaker som att folk byter liv, fick Filmstjärnan hastas till repetition och jag fick åka ensam till paradiset på jorden, med fyra flyttlådor.

"Det får plats en till. Jag bestämmer det!"

fräste jag åt honom i morse när jag bar lådor från källaren som han packade in i bilen.

Donade lite i kåken, så den inte känner sig så ensam i jul. Det står några gamla tyska tomtar på spiselkransen, orkidéer i fönstren och en ost i kylen. På eftermiddagen hämtade jag killarna på dagis och Filmstjärnan vid teatern och vi åkte ut till huset. Femåringen ville bara sitta på golvet i sitt (helt kala) rum och läsa Bamse. Lillkillen sprang runtrunt och snackade sin lingo med hög röst för att det ekade så roligt. Filmstjärnan ville inte att advents-elljusstakarna skulle vara tända när vi är borta över jul. Det är ju trots allt ett trähus.
Middag åts på Safir, den lokala restaurangen. Vh1 spelade örhängen från min ungdom och jag tog Capricciosa och en tjeckisk öl jag gillar.

Det blir bra, det här.