Partille, here I come! + ("...that seemed uncalled for?")

Skulle få tag i det åtråvärda "Star Vårts"-legot innan det är urplockat i hyllorna, så jag begav mig till Allum, det stora köpcentret i Partille. Man vill ju kolla in omgivningarna. Den 28:e går flytten till lilla huset i Jonsered, nämligen.

Jag gick vilse.
Skyltar och kartor över det (säkert inte, men det kändes så) jättelika komplexet var komplett obegripliga. Det var omöjligt att enkelt begripa vilken våning jag befann mig på, vilken utgång som var vilken och hur de olika (bara tre!) våningarna befann sig i förhållande till varandra.
Jag hade dessutom (p.g.a. dålig kommunikation med Filmstjärna angående Femårings simskola) tvingats stressa iväg hemifrån i lase-kläder (lase=skånska för trasa, ergo hemmakläder).

Jag berömmer mig med ett utmärkt lokalsinne.
Jag kan hitta en krånglig väg som jag åkt på fyllan för fyra år sedan.
Jag tar ut riktingar, minns landmärken, lägger märke till byggnader, konstiga träd och dylikt. Fråga mig inte varför, det bara är så. Kontrollbehov, troligen.

Fan. Och jävla fjortisar som tryckte på alla knappar i hissen och fnissade. Jag var stressad och säkert okoncentrerad, men sådana skyltar görs väl för folk med IQ fiskmås? Trodde jag.

Och för att göra förnedringen total, jag var hungrig som ett helvete och hade brådis till klädprov på TV kl 13 och tänkte: Jag äter där.
Älgar följdaktligen in i Kanalhusets matsal kvart i ett. Då sitter SVTs film-programs (jag tror dom googlar sig, så jag skriver inte ut namnet...) redaktion där. Jag tar skeden i vacker hand och går fram för att hälsa, eftersom jag fått indikationer på att det är "no hard feelings" ang. ett visst blogginlägg och dess eftermäle. Jag ville vara hövlig. Den manliga hälsade trevligt (han addade mig på Fejan(!) för två dar sedan) men den kvinnliga programledaren var bra frostig. Hon hälsade ju till mig genom Filmstjärnan för en vecka sedan?
Jag fattade ingenting.
I svettiga (från Allum-besöket) lase-kläder.