Nu är det jul igen

Två år på raken har följande skett: Familjen ska fara på ferie och jag har kommit ihåg varenda pinal till både barna, mig själv och hushållet (inkluderat sommarapotek, kryddskåp och påminnelse till Filmstjärnan om hans specialsalva.) Vid framkomst inser jag att min egen packning står kvar i hallen i Göteborg. Hygienartiklar, skor och kläder - utom de jag går och står i. Jag förstår varför jag är så sur ibland och känner mig bortglömd, förbisedd och obekräftad. På ytan ett ego, inuti sätter jag mig själv sist. Därav martyrskapet, för någon måtta och balans får det ju vara.

Riktigt så illa gick det inte när vi igår for till Täby ("Stan på landet") för att fira jul. Förbättringen bestod i att den här gången blev Femåringens väska kvar i hallen. Med alla kläder och den nödvändiga tomtedressen i.

Det är verkligen jättemysigt i Täby Centrum på lilljulafton:
En mamma skrek: "Stanna! Stanna! Stanna!" åt sin unge - som inte stannade - varpå mamman tog med en hand tag bakifrån i sin sons huvud, så att pek-och ringfinger krokade fast under ögonbrynsbenen på pojken, och drog bakåt och skrek "Stanna!" en gång till, för säkerhets skull.
Filmstjärnan och jag tittade på varandra, först med höjda ögonbryn, men sedan kom vi på bättre tankar. Vi vet alla hur ungar vara, och Filmstjärnan tyckte det var ett innovativt ställe att grabba sin unge: "Vilket bra tag hon fick!"
Vi köpte lite kläder till Femåringen, men någon tomtemysdress stod icke att uppbringa på hela jävla bygget, dock en tomteluva (som vi köpte men som han vägrar ens prova), och Lillkillen pinkade utanför blöjan. Tror ni vi hade några extra med?

Väl hemkomna fick vi smaka på julskinkan med apotekssenap på vörtbröd och julmust till.
Snart är huset fullt av folk. Nu är det som det ska vara: Alldeles, alldeles underbart.

En riktigt God Jul önskar jag er.