Fick ett samtal från K mitt i kusinkalas, pyssel och granklädning.
Ska man verkligen blogga om sån´t här? Jag vet inte, jag gör det ändå.
Och det är rött, för det skriver jag ingen annanstans. Även om Barlach tycker det är fult;)
Det verkar som om Pappa har myolom, en form av leukemi. Cancer, alltså.
Har vi inte haft nog av det i den här familjen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
En gammal hästgubbe lärde mig ett talesätt, när jag grät över en häst;
"Det enda man kan vara säker på, är att det inte är sista gången."
Han hade ingen tröst.
Elände är sällan rättvist.
(Det är därför man ska ta ut så mycket glädje man kan i förskott!)
Storkramen / godiva
Tänker på dig.
Tack, hörni. Den där Stagnelius visste sannerligen vad han snackade om.
Kram.
Fy, vad jobbigt. Känner med dig.
Skicka en kommentar