"Skriet" i rågkaka

Eller hur

I eftermiddags:

Jag rensade ogräs i trädgården, ensam hemma med barnen. Ytterdörren öppnades och Lillkillen vrålade:

"Mammaaa! Kom inte in! Det har inte hänt nåt!"

och smällde igen den efter sig.

Kungen av i förrgår

Jag var som sagt ute med Marsipantårtan och Konstapel Raask i fredags, men blev väckt av gallskrik halv åtta morgonen efter. Det var Sjuåringen som behövde plåstras om, han hade gjort sig illa när han skulle göra i ordning frukost till sin lillebror (!).

Vissa morgnar dagen-efter känner man sig väldigt lutheransk. Det finns en njutning i lidandet - för att man litelite förtjänar det. Lördagsmorgonen var en sådan morgon. Jag gav ongarna frukost, mig själv kaffe och gillade läget.

Sedan, ut i trädgården och gräva i strilande regn med Filmstjärnan, som var ledig. Ongarna lekte med varandra i lugn och ro (!!) på Lillkillens rum i flera timmar (!!!) och jag svettades i leran, inspirerad till allt detta av min vän Kocken, som sadlat om från skådespelare till just kock. Han berättade en gång att han gillar att hjälpa folk att flytta när han är bakfull. Det finns, menade han, alltid något gammalt ärvt skåp, en soffa eller annat tungt och skrymmande föremål som ska besegras nedför tre trappor och uppför fyra. Det blir till en personlig utmaning, en sinnenas kamp med ett dött föremål som, i detta bakfulla tillstånd när man till sist lyckas, får en att känna att man klarar vad som helst i hela världen. Man är kung. Bakis-kung. Kungen av igår och Kungen av idag.

Medelålders to the bone II

Jag ramlar hem halv tre på morgonen och kommer ihåg att slå på rådjursskrämmorna.

Den, ni!

Medelålders to the bone

Lallar runt på Fejan. Vid en kommentar till en status hos en bekant ser jag ett namn som gör att läääängesedan-långt-innan-Filmstjärnan-minnet fladdrar till...haaaaarjantelegatmedendärkarn?
Jag tror det, men jag vet inte säkert. Tänker och flurar och kan icke för min liv och kniv minnas om jag faktiskt gjorde det eller bara önskade att jag skulle göra det. Vilken lättnad när jag nyss insåg hur det faktiskt ligger till:

Det kvittar!

Post som piggar upp!

Jo, hej Wettex och om det är någon mer som undrar

Livet är inte bara en strid, det är en serie käftsmällar också.

Men jag kommer tillbaka.

Funderar bara vad i hela friden jag ska skriva om, eftersom (hej hej (den numer hemliga) Godiva och Snokis) det ju ändå är internet vi pratar om här.

Roligt att se...

...att till och med Hin Håle själv uppmärksammar HBT-festivalen i Göteborg:

Rubrik

Det kommer inget. Jag har försökt skriva men det kommer inget. Jag kan inte.

Se där, nu kom det något i alla fall. En bekräftelse på ingenting, är det något överhuvudtaget?

(Rena rama Descartes: Jag kan inte skriva, alltså finns jag.)

Idag har jag varit hos pyskologen (om hon googlar sig) igen. Jag grät. Jag har bara gråtit en enda gång sedan jag var där på en jättebra session för två veckor sedan (och det var bara för att jag slog i huvudet jättejättejättehårt i ett hyllhörn)(mmm eller hur, bara därför), men jag har varit desto elakare mot barnen. Sjuåringen är inte alls en gnällspik, det är hans mamma som är dum i huvudet och inte tar hand om sig och sin sorg så hon klarar av vardagen med barna. Punkt.

Murphys Valborg

Vi grillar marshmallows vid världens minsta lilla skitbrasa, jag är redan sur, Sjuåringen gnäller, blir förbannad och stoppar sin just klara, härligt kladdiga vita puff i håret på mig och då faller brallorna. Ridå.

Glad Valborg, alla snälla människor!

Jag håller mig ifrån Göteborgs innerstad idag, av trädgårdsintresse och litelite Chalmerscortégefobi - eller snarare kanske trafikkaosfobi.

Men imorgon åker jag in med ongarna och traskar i första maj-tåget. Böjas i tid, som sagt.

Sedan åker vi hem och sår!

(Bonusinfo: I Norge har någon googlat på "skit helvetes kåken" och hamnat här. Huskorset blev kraftigt förolämpat å sitt lilla rara hus vägnar. Hmpf!)

En dålig nyhet, en bra, lite skvaller och en trädgårdscliffhanger

Ssss jag fick det inte.

Men jag kanske får en annan av rollerna - en lite mindre och som är typ på väg ut ur handlingen. Både trist och helt ok på en gång, alltså. Ska provfilma igen i morrn.

Kapet, på besök från hufvudstaden, kom ut på en snabbfika och jag fick lite skvaller från stora världen. En gemensam kompis har haft ett snärjigt privatliv och det vändes på ända häromsistens när till slut han stod upp för sig själv. I kölvattnet av detta - eller som en logisk konsekvens - vände han ett jobb som arbetsledare (som såg ut att bli segdraget och tungrott och kosta mer än det smakade) ryggen på ett för honom överraskande och för oss andra inspirerande vis:

"Där traskade jag nog ifrån 270 000" hade han glatt konstaterat.

"Men jag ville inte!"

Det gör mig så in i hjärtat på gott humör.

F.ö. har jag det riktigt bra och samlar ihop till ett sjujädra trädgårdsinlägg. Det är bråda tider nu för månskensbönderna. Såningshelg på första maj!

Inte 39

Idag är det Huldrans födelsedag. Det har varit den tommaste av vänners födelsedagar jag någonsin upplevt. Ingen att ringa och gratulera.

Jag åkte till en plantskola och köpte växter, gick runt i över en timme, frös lite och drömde mig bort bland små tufsiga, nyvakna plantor. Det var skönt.

Och så det där livet, som envist tragglar på: Jag hade en provfilmning i dag och hoppashoppashoppas att jag får´t, det vore så jädra kul.

Trevlig helg på er!

Och hur var det här då?

Känner lite på bloggeriet.

Läser runt hos bloggvännerna.

Är lite ovan.

Det suger till i magen.

Jag gråter inte varje dag längre, det är bra.

Men när gråten kommer är den som alldeles oväntad och ändå helt välbekant. Är inte det underligt?

I trädgården ska det bli en ny rabatt. Eller ja, vi fortsätter på den här, utvidgar och förlänger. Ongarna sprang runt och hjälpte till (jag trodde inte mina ögon, vi hade liksom en riktig _familjeeftermiddag_ i trädgården, to.m. Sjuårings-surgurkan var gla´, pigg å livad) och när de tröttnade på att gräva lekte de med det otal maskar vi fann. Så lyckligt lottad jag kände mig. Och gör fortfarande.

Kramar till er alla

Det är tungt nu. Kroppen kackar ihop för mig. Jag tar lite paus.

Wardrobe by proxy

Jag har sedan ett par dagar ett nytt, och för allmänheten högintressant, projekt på gång:

Garderobsutrensning.

Huskorset är mycket för att spara och samla "bra-å-ha-saker" och det gäller även kläder. Förr om åren har jag lyckats göra minst en rensning om året, men sedan barnen kom har det varit kanske tre stycken. Detta håller inte. En försvårande omständighet är att jag verkar ha förlorat förmågan att vid en utrensning direkt kunna avgöra huruvida något är användbart eller inte. Med trädgård och barn i minnet kan man alltid använda allting lite till.

Detta kräver radikala åtgärder och en helt ny metod har utkristalliserats:

Varje morgon när jag vaknar och varje kväll när jag lägger mig kliver jag in i rollen som assistent åt mig själv (det är nödvändigt, då försvinner alla känslomässiga bindningar till plaggen) och slänger en klädespersedel. Det gör två paltor om dagen och det har redan börjat bli svårt.

Hästgänget

Skratt och roliga minnen, det bästa plåster ett ledset sinne kan få. Guuuusiförbarme vad jag älskar mina tjejor!!! Behold: Ardennern (jårs trooli), Araben, Fuxen, samt delar av Islandshästen, Halvblodet och Shetlandsponnyn taget med en ajföon som tyckte vi borde vara upp och ner:

Vi som lever i den bästa av världar...

...är mycket ute i trädgården nu. Små knoppar tittar upp och ut och man blir rensasugen. Det är väldigt skönt att jobba i trädgården och tänka på Huldran, hon var en riktig odlarsjäl. Så här såg hennes grönsaksland ut för ett par år sedan (en del av det, potatislandet syns inte ens):

Hon hade bikupor också:

Barnen har påsklov, likaledes deras ordinarie barnvakt, så denna vecka blir det fyra olika barnvakter på kvällarna. Det blir bara spännande och nyttigt för ongarna med omväxling, onsdag till lördag: Ena dagen gudmor Araben, nästa den gamla barnvaktstjejan, tredje Blomman och Frumpen med sin hund Vera och på lördag förmiddag lämnar vi dem med Bullen, Katten, Biffteki och Smålandsamazonen åker sedan till Skåne till minnesstunden för Huldran i Brekille. Vi hinner vara med en dryg timma innan vi bränner upp till Göteborg igen och går raka vägen in i sminket för att sedan spela fars för några hundra lördagsglada och teatersugna medmänniskor. Det lär bli en konstig dag (vecka?). Dessutom kommer regissören och tittar till sin föreställning just den kvällen.

Men nu vill jag odla min trädgård.

Gammalt beprövat recept

Man blir långsam och trögtänkt av sorg. Jag visste inte det. Jag vet heller inte vad jag ska ta mig till med mig själv när kroppen fungerar men inte hjärnan.

"Jag mår ju bra? Det är ju inget fel på mig?"


Därför tar jag till köpa-lyckan-knepet, d.v.s. gå och köpa något som gör mig lite glad och framtidsbenägen. Den uppgivna meningslöshetskänslan ska idag motas bort med lammstek från Saluhallen och trädgårdsböcker från bokreans slutspurt. Inte minst för att jag måste ha något annat att läsa i pauserna än Ann Heberlein, vars hemska och viktiga bok jag köpte en vecka före Huldran dog.

I kväll spelar vi igen.
Jag ska slinga håret hos maskören före.
Jag kom ihåg att köpa linsvätska och häftmassa.

Så tar jag mig igenom de svåra dagarna. Inte går det bra, men det går.

Vissa dagar gör det mer ont än andra

Plåtslagaren var här för att kolla vad han kan göra åt vår krångliga skorstenskåpa som sotaren inte tänker befatta sig mer med. Jag ville be honom hamra ihop ett plåthjärta som jag kan ha runt mitt eget, för jag tror inte det håller ihop annars. Men jag kände den tydliga gränsen mellan privat och personligt, och avstod.