Kungen av i förrgår

Jag var som sagt ute med Marsipantårtan och Konstapel Raask i fredags, men blev väckt av gallskrik halv åtta morgonen efter. Det var Sjuåringen som behövde plåstras om, han hade gjort sig illa när han skulle göra i ordning frukost till sin lillebror (!).

Vissa morgnar dagen-efter känner man sig väldigt lutheransk. Det finns en njutning i lidandet - för att man litelite förtjänar det. Lördagsmorgonen var en sådan morgon. Jag gav ongarna frukost, mig själv kaffe och gillade läget.

Sedan, ut i trädgården och gräva i strilande regn med Filmstjärnan, som var ledig. Ongarna lekte med varandra i lugn och ro (!!) på Lillkillens rum i flera timmar (!!!) och jag svettades i leran, inspirerad till allt detta av min vän Kocken, som sadlat om från skådespelare till just kock. Han berättade en gång att han gillar att hjälpa folk att flytta när han är bakfull. Det finns, menade han, alltid något gammalt ärvt skåp, en soffa eller annat tungt och skrymmande föremål som ska besegras nedför tre trappor och uppför fyra. Det blir till en personlig utmaning, en sinnenas kamp med ett dött föremål som, i detta bakfulla tillstånd när man till sist lyckas, får en att känna att man klarar vad som helst i hela världen. Man är kung. Bakis-kung. Kungen av igår och Kungen av idag.