Ett stycke hantverkskonst, på min ära!

Idag kom Trappsnickarn med sin pièce! Han är den finaste goaste väschöttegôbbe man kan tänka sig och hans yrkeskunskap enorm. "Det omöjliga bygget" (som di sa på ett snickeri när vi bad om offert efter att di vart och mätt) har landat och träet på stegen är lent som en barnaromp:

...fast vi får inte gå i den. Än. En stödstolpe måste till nere i vänstra hörnet. Men fy attan vad fin den är!
Trevliga trappnosar:

Vacker sväng med hög dänga-i-skallen-potential (obs, en positiv och trivsam potential!):

Mysig smatt under för Filmstjärna att ha kontor i:

Vad har det då blitt mer av det som var badrum? Jo! Skåden bara detta praktiska förvaringsutrymme bredvid, beläget inunder trappen upp till övervåningen:

Och skafferiet in spe (på filmen i detta inlägget ser man tydligare skafferiplaceringen):

Vi är så glada för allt detta och pricken över i är att vi till slut (klokt nog) bestämde oss för att ta de fina-men-dyrastedyra lysvredena. Man kommer ju att behöva knäppa på och av flera gånger om dagen, och eftersom man blir glad varje gång kommer det att bli rena skrattfesten i båd' källartrapp och skafferi här hemma:

Är det någon som orkar komma ihåg hur det såg ut före? Inte jag, därför tog jag foton:

(...fönstret - som nu sitter i skafferiet)

(...fattar ni, eller?)

(...såhär gick alltså de gamla stammarna:)

(...och här, nere till vänster går de nya:)

Jag säger gôtt å va´ å´ me´t!