Jag fick idag per mail din senaste kommentar till ett av dina egna inlägg. Jag undrade lite, läste tillbaka och blev påmind om den skvatt galna människans som kallade sig Kulsprutan kommentarer och vilket obehag de spred omkring sig. Jag avstod från att skiva något bitskt då eftersom jag var rädd att få påhälsning även jag - fegt, men så var det.
För detta ber jag nu innerligt om ursäkt. Jag hoppas att du ändå inte, som du skriver, lägger ner bloggen.
För detta ber jag nu innerligt om ursäkt. Jag hoppas att du ändå inte, som du skriver, lägger ner bloggen.
- din vän Huskorset
Det som stod kristallklart var att en - måhända tillfälligt och måhända av oro, men icke desto mindre - sjuk, trasig människa slog vilt omkring sig utan att bry sig om vem eller vad hon träffade eller sårade. Det bisarra i att hon försökte övertyga oss alla om att Översättarhelenas blogg inte betydde ett dyft för henne i jämförelse med hennes lilla epileptiska HUND underströk hon beredvilligt alldeles själv med frekvensen i sina desperata och elaka kommentarer (V.g. observera nu att jag inte har bagatelliserar oron för epileptiska hundar, faktum är att jag har en vän som har en dylik (sann humor mitt i ilskan där) och jag förstår precis att man kan vara orolig, men det är inte det som är den springande punkten här. Den springande punkten är att dårfinken med det i sammanhanget skrämmande aliaset Kulsprutan var så in i vassen otrevlig och otäck och obehaglig, "allt med o framför" var hon (citat Line Knutzon). ). Om hon nu var så upprörd över sin hund och över att ÖH skrev lite när ÖH själv hade lust (fast nej visst nej - det betydde ju ingeting) - möjligheten att sonika SLUTA LÄSA OCH SKAFFA SIG ETT LIV verkade aldrig ha slagit henne.
Jag var och är nu igen, är väldigt arg och upprört förbluffad över vilka rättigheter folk tar sig på internet. I synnerhet bakom alias. Och ännu mer i synnerhet med folk de inte känner IRL, okända människor som kan bli deras soptunnor och slagpåsar. För att inte tala om att de dristar sig till att använda dessa människors nära och kära som verbal gisslan i sitt giftiga, meningslösa ordkrig. De är som är som surt regn över den blomstrande vackra planet som kallas bloggosfären.
Upp till kamp, vänner!
Vi kommer inte låta dem komma åt oss!
Vi kommer inte låta dem komma åt oss!
11 kommentarer:
Tack snälla rara Huskors! Jag vet såklart att man inte ska låta sig nedslås av knäppgökar, elaka typer och energitjuvar, men faktum är ju att det blir så ändå. Å andra sidan uppvägs det med råge av inlägg som det här!
Men såna uppenbara troll som den här provokatören är det ju bara att antingen strunta i eller porta från sin blogg. Jag tror inte ett dugg på nånting som sas om epileptiska hundar och barnlöshet och bla bla. Och även om man är sjuk och trasig så får man väl uppföra sig som folk.
Ånuuu lät jag ju jättestroppig (och dessutom som om jag själv genast alltid kan identifiera ett troll genast jag stöter på ett, vilket inte är fallet eftersom jag inte har haft med så jättemånga att göra), men det känns liksom som om det finns nog med saker att ägna sig åt ändå, de flesta betydligt trevligare.
... nu sätter vi oss alla ner och ser hur länge det dröjer innan jag får äta upp det jag skrivit här. :-D
Jo, jag VET att det bara är att strunta i det! Men jag tappade liksom bara lusten ändå ... Inte för att jag hade varit någon flitig bloggare på flera år dessförinnan heller, men då funderade jag åtminstone ofta på saker jag skulle kunna blogga om.
Det är ruter i dig Husis. Me like :-D
Jag ville liksom bara klicka på "gilla-knappen" eftersom jag rusar runt som en iller och bara halvläser här och där.
Men här kunde jag inte rusa vidare så där utan vidare. Istället läste jag noggrant både två och tre gånger.
Hurra för din härliga vrede, Huskorset! Och Ö-helena: tänk att vi alla står som en enad front bakom Huskorset. (Hon är liksom modigast, så hon får gå först.) Vart vi är på väg och hur våra sköldar funkar egentligen vet jag inte. Men hagelsvärmar och dylikt står vi emot.
Tack! ♥♥♥♥♥♥ (<- Här har jag satt in såna där fjortishjärtan som vissa strösslar med på Facebook, undrar om det funkar här också?)
Ja! Det funkade!
Ö-helena: Män du. Du vet väl redan att man helst skulle vilja att du bloggade varjeviga dag? Det vill väl alla som nån gång har varit och läst hos dig. Men tjatar gör man inte eftersom man inte vill sätta press och göra bloggandet tvångsbetonat. Kommer det troll igen så hjälps vi alla åt att svara det goddag yxskaft tills det fnyser harmset och spricker i soluppgången. Okej? Det kunde ju bli riktigt kul.
Jamen, nu börjar det ju nästan verka som en riktigt rolig grej, det där bloggandet!
Lite mothåll får man kanske räkna med som bloggare. Ibland går också fingrarna fortare över tangentbordet än man tänker (höhö, säger lite om farten i knoppen:-))
Men elak och skrämmande får man inte bli!
Stå på er!Bra inlägg!
Önskar "halvanonym"
Heja alla härliga starka personligheter! Tack för glad tillrop. Vi spräcker trollen och kämpar på, det är bra. Bloglove!
Motkäftande är det nog ingen som opponerar sig mot. De bästa och mest sinnesvidgande bloggdisskussioner jag haft med människor av annorlunda åsikter har dock präglats av ömsesidig respekt och en alldeles särskild form av sajberödmjukhet - eftersom man egentligen inget alls vet om den andre, den personens livssituation, åsikter, ålder, kön, klokskap eller avsaknad därav.
Skicka en kommentar