Kulturfundamentalist, javisst!

Hittade Tankesmedjan Det Osynligas Blogg.
Jag hade biljett till deras seminarium på Teaterbiennalen i Borås nyligen men fick lov att välja bort det, ett svårt beslut eftersom jag högaktar deras arbete och har skrivit om det förut.

Läsningen där i kombo med Jos inlägg, kokade ihop till en gammal krönika från City som jag aldrig verkar ha publicerat här. Håll till godo, ibland smakar gamla rester finemang:

Jag läste om en flicka som i gymnasiet valt att gå LM Engströms gymnasium här i Göteborg. Det verkade bra och hade en trevlig stämning. När hon gått ett tag insåg hon att hennes sexuella läggning var allt annat än önskvärd. I bibelkunskapen jämförde en elev homosexualitet med pedofili och tidelag – läraren höll med. I samhällskunskapen frågade någon efter vad Bibeln tycker om två tjejer som är kära. Läraren svarade det bokstavstrogna att en man som ligger med en annan man ska dödas, tydligen utan vidare kommentar.

Friskolor. Det är inga lätta grejor det där. Yttrandefriheten (och därmed religionsfriheten) är ingenting man kompromissar med, man får i stället stå ut med vissa saker. Tre som jag på rak arm, utan inbördes jämförelser, kommer på är:

* Skrämselpropagandan förknippad med muslimska friskolor. Exakt när blir man så religiös att man blir fundamentalist?
* Den förljugna gemenskapen i en friskola driven av en sektartad frikyrka.
* Den ryggdunkarmentalitet och nepotism som präglar svenskt affärsliv, nedplottrat med gamla klasskamrater som inte släpper en jävel över bron om vederbörande inte gått Lundsberg, Sigtuna eller har rätt stamtavla.

Jag är kulturarbetare. En modern råtta: Vi överlever på nästan ingenting och är omöjliga att bli av med. Kulturarbetare sliter arslet i tusen bitar för att du ska ha något att läsa i, lyssna på, titta på, njuta av, inspireras av, skratta åt, tröstas av och utvecklas av. Något som inte är Idol eller Postkodmiljonären. Något som kan få dig att göda de av dina drömmar du själv kan förverkliga, som du inte behöver 17 miljoner eller ett skivkontrakt med tv4 för att genomföra.

Det största no-no:et i kulturarbetarsammanhang är att skriva sina konsumenter på näsan. Det är det fulaste man kan göra. Man ska ha stor tro på och respekt för mänskligheten. Meningen är förstås att folk ska få tänka själv. Man ska bara milt visa vägen åt det håll som man anser vara det riktiga. Men folk kommer inte alltid fram till den slutsats/åsikt man önskar. De har egna åsikter och erfarenheter som de drar egna slutsatser utifrån. Och då ska man ha full förståelse för det. Jag är trött på det. Trött på att förstå och förstå hela tiden och aldrig bli förstådd själv. Jag vet ju att jag har rätt och de har fel. Det är väldigt frustrerande att inte kunna göra sin insats för mänskligheten ordentligt för att mänskligheten inte inser att man vet vad som är bäst för dem. De bara tycker man är en kulturstjärts-besserwisser. Vilket är helt sant.

Men jag har kommit på lösningen. Jag ska starta en friskola som lär ut att alla som inte konsumerar äkta live-kultur minst tre gånger i veckan är lägre stående varelser och mindre värda som samhällsmedborgare. Jag vill inte heller kallas kulturarbetare längre. Jag är Kulturfundamentalist.