Men allt började redan i Sundsvall:
Jag hann precis ta ut storväskan ur taxin vid stationen, så - POFF! - flög den upp. Låsen sprängdes väl av trycket, kan jag tro. Strumpor, pinaler och allmänt krafs spreds som en lustiger persedel-confetti över trottoaren. Jag ropte och jag svor i panik, det var tio minuter till tåget gick. Folk skyndade förbi, glada att de inte var jag. En snäll tjej och en snäll taxichaufför bistod mig att stresspacka om.
Ganska snabbt konstaterade jag att väskan var kaputt, då ringde jag i min nöd Duschen som redan stod på perrongen. Hon kom och hjälpte mig att bära.
Vi två satt i bistrovagnen hela vägen till Sthlm och pratade. Tanders ville sova. Ett göteborgskt partygäng höll fanan högt med öl, jägermeister och varma, om än lätt sexistiska, skämt.
Framme i Sthlm skaffade vi oss på vår promenad mot Gbg-tåget en bagagevagn, två räkmackor, snus samt tjogtals med stirrande blickar på min gapande väska.
På perrongen vid spår 10 stod givetvis det glada gänget från bistrovagnen. Som alla rediga göteborgare rustade till tänderna sedan barnsben med tykna kommentarer för alla situationer och där kom jag med min väska som en sitting duck på silverbricka. Ja, herregud.
Gissa förresten vilken av tågets vagnar som har en trasig ac?
10 kommentarer:
Det är gött att resa.
Man lär sig vad som är värdefullt i livet. Nämligen att vara hemma..
Många trötta resor med goda vänner är coolt. Minns en resa med en god vän. Vi köpte tvivelaktig middag på tåget till Sthlm, vars en halvflaska vin och när vi skulle på tåget till hemma (nattåg) byte i Sthlm, sa jag va fan vi får ta en sängfösare när vi här. Vi stövla in i våra fleece tröjor, hikingboots och au naturale, på en bar och drack whisky. Bästa minnet!!
Välkommen hem!!
PS. blandar du fortfarande grädde,kakao och socker i botten när du gör mjölchoklad?
På koppen alltså?
Kram
Det är väl väl det enda sättet att göra riktig mjölkchoklad på? Eller?
KB: Tack, det är mycket skönt att vara hemma.
Och angående mjölkchokladen har Lotta rätt.
Kram på er båda.
DET är god choklad det!
Jag har en fobi för det där, med väskor och packning som väller ut och över. Coolt att du klarade det!
Nja, jag vet människor som blandar vatten och oboý...
Huskorset brukade käka upp den ljuvliga blandningen på botten av koppen innan mjölken hälldes i. Och hon var inte ensam om det..:-)
Att resa är att dö en smula.
Vemod som växer till en stilla glädje.
Haha, KB! Klart jag gjorde!
nu blir jag än mer säker på att jag ska köpa sån där maggördel. till väskan alltså. för om den har skärp kan den ju inte öppna sig när den går sönder?
ullisen: Smart. Gissa om jag önskar att jag varit så förutseende. Särskilt som det inte fanns ett enda spännband eller silvertejp hos varken tågpersonal eller stationsvärdar.
jo det brukar vara så :( och för att förtydliga, jag hade inte varit så förutseende heller, men jag lär av din otur och ska se till att köpa sånt där väskskärp. nu. känns nödvändigt, för jag är en sån som skäms ihjäl en smula av det du råkade ut för...
Skicka en kommentar