X2000 söderut genom ett vårvaknande Sverige.
Sexåringen spelar mobilspel. Filmstjärnan surfar. Lillkillen sover i min famn, han svettas om huvudet och dreglar ner i min urringning.
Jonsered.
Vitsippor, blåsippor (givetvis kom Sexåringen nyss in med en liten kriminell bukett av dylika), scilla, vårlök, krokus, tulpanblast.
Men inte en enda påsklilja. Hatar dom.
Kirskålshelvete.
Hästgödsel.
Filmstjärna och Lillkille gräver i trädgårdslandet. Båda har arbetshandskar på och ser allvarliga ut. Viktiga odlingsbeslut ska tas.
Sexåringen kollar Barda på svt play.
Jag gör köttfärssås och pasta till middag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Livet! Det är stort :)
Livet är fint.
Låter underbart.
jävla familjeidyll.....
Den som är nöjd med lite har mycket att vara nöjd med. Och det säger jag inte med nån som helst ironi, utan njuter lite med dig.
Fint som snus låter det! Det lilla är ju det som räknas, det vet man, fast man är jävligt dålig på att fatta det i praktiken. Heja!
... allt du begär... inget särskilt... men ALLT :-)
Strålande!
Själv avvaktar jag med att ropa in barnen från trädgården. De leker komplicerade och glada lekar, involverande en dockvagn, en ficklampa och en egenhändigt tillverkad laptop i trä, och det känns hjärtsitande att avbryta dem, fast jag vet att ju längre tiden går, ju större risk är det att lillasyster vrister ut i gråtattacker/raseriutbrott under nattningsproceduren. Men magnolian blommar och koltrasten sjunger och det känns direkt elakt att börja hota om läggdags...
Skicka en kommentar