Röd Sanbitter är en utmärkt alko-ersättning, t.e.x. om man råkar vara på tjocken. Is är nödvändigt. Blanda med apelsinjuice, och du får något som är nästan, men inte helt och hållet, olikt Campari&juice (tack Douglas Adams för den formuleringen).
Den klara varianten San Bitter Dry är dock den godare av de två. Den såldes förr på Systemet (i 6-pack à 10 cl för 24 kr), men utgick ur katalogen 2002, när jag väntade min första onge. Eftersom man inte är riktigt vid sina sinnen när man är på det viset överdriver jag inte nämnvärt när jag berättar att delar av min världbild rasade. Det var tveksamt om jag skulle överleva.
Jag fick tuppjuck, beställde och köpte upp hela Hallands, Västsveriges och delar av Värmlands bestånd, i runda slängar 75 flaskor, inslagna i tjusiga sexpack. Förrådet räckte även genom min andra graviditet, och allt löste sig till det bästa.
Om jag har tur kan jag ibland hitta den på italienska speceriaffärer. Dyr som skam.
6 kommentarer:
Jag är tveksam. Något så bittert ska inte säljas i så små söta förpackningar. Vi oskyldiga konsumenter blir missledda, sådant ska säljas i stora bruna flaskor.
Men varför ska man dricka något som smakar Campari & Juice när det finns Vodka & Cola? Blanda så att den är lätt ljusbrun i nyansen. Då ger den bäst effekt. Om man är gravid får man dricka den mörkbrun.
Vilken rolig och spännande debatt!
Smuckers: Det finurliga med Sanbittern är att man kan lura sig själv att tro att det smakar lite alkohol. Under havandeskap längtar iaf jag vettlöst efter just spritsmak. Cola kan nog vara bra, men just där fallerar den.
Dessutom gillar jag, i motsats till dig, överraskningseffekten:
Så liten, så röd och så bitter! Som en arg minikommunist.
...men jag får säga att dom blir bättre för varenda en. Kanske är det som med öl. Den första var inte alls vad man hade väntat sig och smakade pest, men nu är det det bästa som finns.
På tal om öl och graviditeter. Det värsta med att vara gravid, om jag skulle vara det, måste vara att klara sig utan öl i 9 månader + en amningsperiod. Smärtan vid födseln skulle jag kunna klara. Det går ju över, men så mycket öltid bortkastad. Omöjligt!
Jag minns att min allra första reaktion när jag 1995 smakade en, ur skaffferiet (i lghten där jag + två tjejer hyrde i andra hand) snodd liten flaska av den klara sorten, var likartad: Inte gott först. Nästa bättre. Sedan godast. Man kan undra varför jag fortsatte. Förmodligen för att jag brutit sexpacket (pinsamt att lämna kvar) och heller inte ville slänga fem fullt fungerande små skitsnygga italienska flaskor som inte kunde hjälpa att jag tyckte deras innehåll smakade udda.
Öljämförelsen är klockren. F.ö. angående öl och graviditet: Det är verkligen inte kul. Lättöl funkar INTE.
du din finsmakare
Skicka en kommentar