En liten bit av Bollywood i Trollywood

Under hösten i Borås upptäckte jag i ett hål i väggen på Åsbogatan en helt makalös take-away-indier, komplett med tandooriugn där de gräddade naanbrödet, och uunderbart god mat. Jag sörjde uppriktigt när mitt kontrakt i Borås var slut.
Nu ska jag vara med i en liten roll i en tv-serie som spelas in bl.a. i Trollhättan. Enstaka dagar blir det, men vilken moderrestaurang ligger tvärs över gatan från hotellet?


Hurra! Palak Paneer FTW!

There is no fart limit on the internet

När någons svärmor, jag säger inte vems, råkade prutta ljudligt igår ropte hon:

"Hoppla! Wikileaks!"

Klarrt

14 pavor. Nu blir det provsmak med pepparkakor & Saint Agur.

Nu tappar vi årgång 2010!

Pepparkakshusrecycling

Det blir samma som för två år sedan. Det hjälps inte när man bor i världens finaste hus och har mätt upp det i värsta höstrusket med två sockerstinna ongar kring bena och sedan ritat skalenliga mallar.

Filmstjärnan tyckte jag skulle bygga hela byn. Jag vet inte om det var ett seriöst förslag, eller om han var sarkastisk, because I just might.

Gammalt skryt:

2008 (som det alltså blir i år med)

2007

2006

Det finns några till, men jag tror de bilderna ligger i en gammal dator. Förra året var jag ledsen efter pappas död och orkade inte riktigt piska upp någon jul-geist. Men nu står degen i kylen och mallarna i framrotade.

Rapport från första världen

När jag läser tillbaka hos stackars Snokis, som verkar ha drabbats av ungefär ALLA i-landsproblem man kan tänka sig, hittar jag två grejer under avd "Ungar är för härliga" (för det är dom ju ibland):

Här

och

Här

Apropå det, utan att för den skull på något sätt förringa Snokis vedermödor, vill jag gärna dela med mig av Arabens kommentar när jag häromdagen först smågnölade över något som hänt, sedan ursäktade mig och sa att jag visste att det var i-landsproblem:

"Det vore mer anmärkningsvärt om du, som bor just i ett i-land, skulle ha u-landsproblem."

Onekligen.

Äntligen!!!

Nu, kära vänner, drar Lotten åter igång sin oefterhärmliga efterhärmliga julkalender!

Klicka här för lite bakgrundsinformation

och

Klicka här för att gå direkt på första luckan.

Boogie dreamin. Martin McFaul

En äkta hemmagjord musikvideo och en underbar låt med Martin McFaul och vänner. Ornitologen trummar i sitt vardagsrum och jag kan tänka mig att det är hans äldsta dotter som filmar. Fiiiint!

(för mer Martin, kolla Spotify)

Firar första advent på Socialkontoret

Jag är chefen. Mannen på bilden är filmens fotograf. Min man i verkliga livet spelar naturligtvis den manliga hufvudrollen, men han är med på bild alldeles tillräckligt i själva filmen.


Det är ett hjärteprojekt, vilket i princip innebär att alla jobbar gratis. Men det är ju jul snart, så...

Är kall om tårna och varm i hjärtat

Det är mycket nu.

Men jag har i allafall andranamnsnamnsdag.

Lösgodishyllan på Coop i Danderyyyd

Småbarnsföräldrahumor

Fåret Shaun i en kaffelatte:


Vad tror ni man får för den på e-bay?

"Nej tyvärr, jag kan inte. Jag måste vara hemma och koka disktrasan."

Förut idag, på Toyota Center

Det lilla extra som får kunden att känna sig sådär speciell.

Vad man gör med sina fifteen minutes

Om någon vecka är det filmpremiär för Filmstjärnan igen. Den här gången är det en rom-com (som vi så geschwint säger i da bissniss, förkortning för den amerikanska beteckningen "romantic comedy") i politikermiljö och han har en av de stora rollerna. Detta betyder galafotografering på röd matta och det, vill jag lova, är en av de mest vridna sakerna med det här yrket.

Första gången vi var på en sådan, när han dessutom hade huvudrollen, var vi ganska nervösa. Vi kom dit i sista minuten och blev upptryckta framför affischen med Filmstjärnan på och tokfotograferade. Sedan skrek galareporterjournalisterna "Vad heter du?" till Filmstjärnan och han svarade lite förbryllat (han hade ju ändå huvudrollen, även om Micke P var med i filmen också) med för- och efternamn. "Hur stavar du det?" gastade någon tillbaka. Varpå Filmstjärnan lakoniskt vände sig mot den som gastat, gjorde en konstpaus light, pekade bakåt på affischen, med ena ögonbrynet höjt, och genmälde "Sådär!" Det var roligt. Och skönt, det stack hål på hela den uppblåsta situationen.

Det är något av en icke-händelse att bli fotad sådär. I alla fall för mig, i det här fallet. Filmstjärnan har en film att plugga, för hans del är det jobb. Jag är fru, bihang och gratisätare (Jag står så klart min make bi, han vill ha mig där och jag sticker inte under någon stol med att det också är någon sorts bananskalsreklam för min egen nuna men jag tycker ändå att det känns... tja - inte så naturligt, men jag jobbar på det) och vill därför vara till min absoluta fördel i en sådan situation. Edert Huskors vill ickot vara sunkig på foton i en rikstäckande galareportagetidning! Det är vidare hart när Filmstjärnans skyldighet att lägga ner tid och kraft på vad han ska ha på sig på galafotografierna.

Dessutom vill man ju försöka säga något med sin outfit.

Göra avtryck.

Slänga en känga.

Flip an imaginary bird som den samhällsomstörtande konstnär man är (snälla ni, lägg märke till självironin här). I alla fall i det samhälle som röstat in SD i riksdagen. Man vill kommentera det, protestera, hojta i högan sky. Inte så lätt med de kanaler som här står till buds.

Men något ska man väl kunna hitta på, när man nu får en liten, liten slot i mediabruset, helt gratis.

Det där året av magiskt tänkande

Idag är det fars dag. Filmstjärnan fick kaffe och skinksmörgåsar på sängen av mig och barna som sig bör. Han är en riktigt bra pappa. Precis så bra som jag trodde han skulle vara den där gången för många år sedan, när jag förstod att jag älskade honom och inget hellre ville än att bli rynkig i hans sällskap.

Som en ödets nyck är det också precis ett år sedan Pappa dog. Jag tänker på honom också idag, på allt jag fick av honom - och allt jag inte riktigt fick av honom för att därigenom uppnå någonting annat, minst lika värdefullt. På hur vi försonades de sista åren och på hur han såg till att få en fin relation till sina barnbarn.

Jag tänker på den kära K, hans änka, som jag högaktar och är så fäst vid. Hon har haft ett tungt år, men varit beundransvärt stark. En mer konstruktivt klok människa får man leta efter.

Sting gör mig pappig och blödig, därför passar han bra idag. Och så tänder jag ett ljus för Pappa, ett för Morfar, ett för den farfar jag aldrig träffade och ett till Filmstjärnan. Det blir som en pre-adventsljusstake, mitt i mörka november.

Fridens, alla pappor därute.

Vådan av att somna på värmedynan

"Mamma, det ser ut som ett stekt ägg!" var Lillkillens glada omdöme. Mitt eget dåliga dito var orsaken. Det är tryckknapparna i dynans örngott som är boven i dramat. De blir veritabla små tortyrredskap om värmedynan är på för länge. Det står naturligtvis jättetydligt i instruktionerna att man inte ska sova med dynan på, men eftersom gårdagens vinpaket var lika ljuvligt som omfattande hann jag somna innan det var dags att stänga av. Ajajaj. Men jag är glad att den inte hamnade där bh:n ska sitta. Apropå det, den ser nästan ut som en extra bröstvårta. På ryggen.

Just nu på Kock & Vin:

Amuse bouchen ser ut som en måsskit.

Det här kan bli hur bra som helst.

25-öres numerologi

Idag 2010-11-10 kl 10:10 eller eventuellt kl 10:11, postar jag boken till fyra olika förlag.

En helg å kontinenten

Jag ska hälsa på Madame Glam i Köpenhamn den här helgen! Lillkillen lämpas av hos mormor på vägen, själv far jag vidare mot smørrebrød, bajer och almindeligt hygge.

Må så gott!