Ibland sätter livet plåster på sig själv

I morse åkte jag in till Göteborg för att träna och det kom för mig att jag skulle slänga iväg ett sms till Blomman & Frumpen och fråga om de ville fika. Jag kände mig skör efter nattens sorgattack och dessa två människor har en vidunderlig förmåga att med sin blotta närvaro klappa min själ på kinden. De kunde och ville!
På väg till fiket där vi skulle ses mötte jag, underbart oförhappandes på en bakgata, Moder Solo och hon följde med till fiket.
Två trevliga timmar senare följde mig Blomman och deras hund till bussen.
Bra dag.