måndag 20 juni 2011

Vad gör regeringen?

Maktlös och handfallen står man där när ens barn får migrän. Åttaåringens absenser/frånvaroattacker som orsakas av hans epilepsi har minskat i takt med att olika medicin-cocktails prövats ut under drygt två år (nu ska jag citera mig själv ur ett långt inlägg från förra sommaren: "Den första gjorde honom arg, kvällspigg och hungrig, och det är ju en jävla kombo"). Nu har vi inte sett någon på flera veckor varken jag eller Filmstjärnan, och vi jublar försiktigt.

Det som däremot har tillkommit sedan han började äta medicin är migränanfall. Han får så ont att han inte kan hålla huvudet upprätt, han går och lägger sig och slumrar en timme och måste sedan upp och kräkas. Det händer så gott som alltid när det varit lite si och så med nattsömnen i en eller ett par dagar. Det har hänt mellan tre och fem gånger, jag minns inte riktigt.

Är det någon som vet något om barnmigrän? Google som var så duktigt med kokosnöten är tämligen tafatt beträffande barnmigrän. Mycket forum, diskussionstrådar och rättshaverister.

Rubriken är ironisk, btw. MDKIBF.

13 kommentarer:

Filmstjärnan sa...

Mdkibf?

Huskorset sa...

Men Det Kanske Inte Behöver Förtydligas.
En bloggintern förkortning, daahlin. Den har ganska liten spridning ännu, främst begränsad till kommentarsspåren kring Snokis. Icke desto mindre användbar.

(Idag mår han prima förresten.)

MiaA sa...

Vår F har haft migrän sedan han var i sexårsåldern. Kommer ganska sällan - kanske 4 ggr om året. Han får i princip enbart ont i ena ögat ("som en kniv, rätt in", säger han) och så börjar han så gott som omedelbart kräkas.

Hittills har vi klarat oss med helt vanliga värktabletter. Helst såna där smält-alvedon. Det finurliga med dem är att man inte kräks upp dem om man börjar kräkas innan tabletten verkat, finns ju inget att kräkas upp.

Så fort tabletten verkat brukar han somna som en gris och sova typ hela natten.

Enligt läkare vi talat med så "gör" man sällan ngt med barnmigrän så länge det hjälper med vanlig värkmedicin, då får man bara vara uppmärksam och snabb att ge tablett. F har alltid tablett i skolväskan.

Men så trist att det blivit ngt annat nu när ni börjar komma tillrätta med ep'n... "Är det inte det ena så är det så typiskt" liksom... (citat från "Dumma mej")

Huskorset sa...

Urbra tips med smältalvedon. Det är ännu så nytt det här, det är egentligen först den här gången som jag insett att det är anfall som troligen kommer att återkomma. Ska genast skaffa. Smakar de fan?

Och du... Det är aldrig dumt att använda sig av vad vi proffs kallar "humor" för att klara av irriterande krumbukter och tjyvnyp som lifvet bjuder på.
Tack!

Anonym sa...

Har en pojk som haft vad de kallar barnmigrän i ca fem år, han är nu elva. Och barnmigrän är nog en slasktrattsdiagnos, men jag var ganska nöjd när man efter ett antal undersökningar kunde utesluta en massa värre saker... Kollar man i en läkarbok är huvudvärk symtom på typ allt, nämligen. De skrev ut smärtstillande suppositorier (kräks man inte heller upp)och vi har lärt oss att leva med att han då och då kraschar, som vi kallar det. Det verkar bli mindre ofta med tiden. Hoppas på det bästa!

MiaA sa...

Nej, de finns med jordgubbssmak!

Jo, tjena - innan vi fattade vad det var så trodde vi solsting, magsjuka, you name it...

Huskorset sa...

Tack anonym :-) för bjussning av egen erfarenhet. Alltid värdefullt och uppskattat.

ullrika sa...

Min dotter fick också diagnos barnmigrän, tills jag tjatat mig till EEG och CT (hon hade ju inte ont, blev bara snurrig och svimmig: "jag är yr, mamma" förklarade treåringen och andra gången det hände sökte jag medicinsk expertis. Det är tydligen inte farligt - har också hört "slasktrattsbenämningen" - men nog så obehagligt. Om det lugnar dig, och din familj, se till att ni utvärderar och eliminerar allt annat. Då blir barnmigränen lättare att tas med. Tror jag.

Kramar!

Livet just nu sa...

Men stackars!!! Tyvärr har jag ingen erfarenhet eller några tips att dela med mig av.
Hoppas det lilla livet slipper ifrån helvetet snarast. Och du, vilken energi i köket! Jag skäms och kryper djupare ner i soffan. Kanske jag är bra på annat. Jo, det är jag. Ska bara komma på vad...

Godiva sa...

ÄNTLIGEN fick jag förklaringen på det där.

Själv har jag ett extrabarn som går i 27-års som har fått Sobril som enda akuthjälp mot ångest, men han vill inte ta det för att han får migrän av det. Pest eller kolera liksom.

Huskorset sa...

Godiva: Förklaring på vilket?
Och ang pest eller kolera, vår första doktor tvekade länge om huruvida han skulle medicineras: "Boten får inte vara värre än soten" som han sa.
När jag läste bipacksedeln till den senaste av medicinerna (den som verkar ha gjort att kuren kickar in) som listar alla biverkningar önskade jag genast att jag inte gjort det. Han kan typ dö om det slår fel. Nja, det var en överdrift kanske, men vid flera av symptomen på biverkningar skulle man OMEDELBART UPPSÖKA LÄKARE. Det känns jävligt skumt kan jag säga, att stoppa i sitt barn livsfarliga grejer, även om det är under kontrollerande former.

Huskorset sa...

ullrika: bra tips, ska komma ihåg det vid nästa möte med vår fina doktor Bobo.

LJN: Tack fina du. Och: Vägra skämmas hörru, det är lika delar glädje och ågren i alla köksprojekt. Någonstans måste det ut, antar jag...

Snokis sa...

Jag har tack och lov ingen erfarenhet, men jag tycker fan att det räcker nu, ni har drabbats tillräckligt. Stackars unge!