Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Huskorset from Hell hyllar, hötter och häver ur sig.
Huskorset twittrar litegrann då och då
JAG - EN CYBERNS JULIA CAESAR
- Huskorset
- Är hellre cool än skön. Är hellre Gud än bön. Är hellre suck än stön. Inspiration - ställ dig i kön. Hård och len som bärnsten. Mjukare än Ernst, en eterns starka värnsten är jag, din trogna vän. Sopar med stora borsten. Är mera flink än Thorsten. Your personal Huskors, den du kan lita på.
Bloggarkiv
-
▼
2010
(268)
-
▼
september
(21)
- Minusgrader
- Premiärvecka
- Love is a many splendored thing
- As brilliant as ever
- Dagens lyckopiller!
- Kära dagbok
- Ekorrpusslet
- Habla con varandra för fan
- Grattis på Valdagen!
- Men ååååååååå!!!
- Javisst, ja! Reklam!
- Man är 40 nu, va.
- Hi Fi
- Feckin brilliant
- Huskorset valtalar
- Puh...var tog helgen vägen?
- Toldya
- Ingen kan storhandla som jag!
- Mindblowing om cancer, arbetslinjen och medborgarlön
- Tomatskryt
- Favorit i repris
-
▼
september
(21)
Huskorsets Vänner
Ty de var mina bästa:
- Alla dessa karlar
- Anders Sparring
- ANDERSBILDERBLOGG
- Atahari
- Barnhemmet i Awassa
- Bleknos Been Bad
- Candy Darling
- Die Quelle
- Elin Grelsson
- En man med ett skägg
- Gäddan
- Lagerström
- Lilla Blå Bloggen
- Lotten
- Lovely Godiva
- Malinka
- Memoarerna
- Min gamla, d.v.s. City-bloggen (juli´07- mars´08)
- Miss Gillette
- Moder Solo
- Peter Barlach
- Placeblogg
- Pontus Ströbaek
- Prankmonkey
- Snokis
- Stellan
- Suziluz
- Söderbergs Take
- Taffel
- TEMPEL
- Tingeling (en annan sorts fe)
- Översättarhelena
7 kommentarer:
Ja, så går det när man odlar Dhalior i polartrakterna.
Vad rökte de?
vilken rub?
Sparring: Japp, det är bara att skylla sig själv, haha.
KB: Drum-dum-dum-disch!
Söderberg: Rubben som i rubriken, asså. Att dom inte kan stava till ordet, kommungubbarna, menade jag. (Och känner mig genast som en skolfröken)
Menar du att det är kört om man inte hinner gräva upp dom innan frosten? Jag blev riktigt orolig av det här inlägget faktiskt och gick genast ut omhändertog de rara knölarna. Hoppas verkligen att de lever nästa år.
Jag vet. Rosorna står på tur. Snyft.
Nu hälsar min mors bästa väninna att de visst kan klara en enda liten köldknäpp, så allt hopp är ännu inte ute. Jag har grävt opp dom nu och lagt dom att vissna någon vecka i källarn innan jag kapar stjälkarna för övervintring af knöl (undrar om Godivas Patron heter så i efternamn?).
Skicka en kommentar