måndag 6 september 2010

Huskorset valtalar

Hur svårt kan det vara?
Ska vi bry oss om varandra här på jorden eller ska vi sköta oss själva och skita i andra?

Vi satt här och amatör-valsnackade härom kvällen, Filmstjärnan och jag och det slog oss att tider av finanskris genom historien, i stora drag, följts av ett högerorienterat styre. I goda tider tenderar opinionen att svänga mer åt vänster.

Ursäkta, men vad fan tänker folk med?

När tiderna är goda - då är vi empatiska, generösa och solidariska. Vi både har och tar oss råd att vara det. Då får arbetskraft och kultur gärna vandra in, barnen ha varsin fröken i skolan och människor som behöver psykiatrisk vård får det. Släpp fångarne loss, det är vår!
Men.
När politikerna meddelar att det är dags att dra åt svångremmen för att ekonomin löper amok - då kryllar det plötsligt av fuskande sjukskrivare, illegala romer och lata människor "i utanförskap". Då, när vi verkligen behöver se efter varandra och ta vår gemenskap omhand och vårda den. Då, när vi är satta på pottan av dem som styr ekonomin, då ska vi medborgare som på order hugga varandra i ryggen och bra sås reder sig själv.

Jag tycker det är obehagligt att tänka mig svenska folket som en dylik stor organism utan varken hjärta, hjärna eller själ. Men det verkar inte bättre. Vi är bara en stor oformlig existens som till varje pris ska överleva. Som om det skulle skjuta Sverige i sank att släppa in flyktingar, hjälpa sjuka och arbetslösa - att ta hand om varandra.

Har ni förresten tänkt på Moderaternas idiotkonsekventa sätt att undvika ordet "jobb". De säger "arbete" - men aldrig "de arbetslösa" utan "människor i utanförskap". Vilket jävla utanförskap? Undrar jag, precis som den här gubben i radio (tips från häromdagen). Man har familj, vänner, intressen - man lever inte i något jävla utanförskap.

Otäckt är det. Otäck jävla skitretorik. Deras "enda arbetarpartiet"-kupp är den bäst lyckade snoning av partipolitikspecifika uttryck i svensk politik någonsin. Bäst och förbannat otäck.

SD vill jag inte ens prata om så otäcka jag tycker dom är. Dumhet i sin renaste och mest otäcka form. Dumheten som skydd mot omvärlden. Som ursäkt. Som gör SD oangripbara, därför att för oss andra är det så självklart att alla människor är lika mycket värda att vi inte ens har några argument för varför det är så.
Dumheten som ideologi. Fy fan vad otäckt.

Och den som tycker att Gudrun var dum som eldade upp 100 000, för att illustrera löneskillnaden som alltjämt råder mellan män och kvinnor, kan ta sin lilla miniräknare och komma fram till hur mycket medieplats hon hade fått för samma fråga om det varit annonspengar.
"Den som inte är vänster som ung har inget hjärta och den som inte är höger som gammal har ingen hjärna".
Förlora hjärtat är utan tvekan värre, det där är ett cyniskt och äckligt citat som jag inte vet vem som hittade på. F.ö. tyder det på motsatsen. Att man som gammal högerperson redan har förlorat hjärnan menar jag naturligtvis.

Till sist vill jag erinra om den här fina lilla Sven Wollter-historien.

17 kommentarer:

Mrs Li sa...

Word på den Bästa Huskors!

Översättarhelena sa...

Huskorset for president!

Sus sa...

Hell yea! Huskorset rules!

Erik Ahrnbom sa...

Jag håller inte med om allt men du är bäst.

Huskorset sa...

Kära nån, vilka intelligenta läsare jag har!

Erika: Är det det där med Gudrun?

Kerstin sa...

Snyggt rutet. Men jag har svårt att dra alla människor över två kammar och indela oss i Alliansen-människor och Vänster-människor där
Alliansenfolket är onda och egoistiska medan Vänsterfolket är solidariska och generösa. Men det kanske bara är jag som har träffat på allt för många salongskommunister som tycker det är okej att dela med sig när de själva behöver och inte vill ge nåt när de själva har.

Netta sa...

Åhhh tack för dom kloka orden, jag läser dom en gång till :0)
Har nästan slutat prata eller diskutera politik för jag har blivit så ilsk på äldre dar....

Erik Ahrnbom sa...

Gudruns grillkupp var briljant.
Nä, jag menar nog att jag är mindre socialist nu än då, och att det är ett resultat av att jag nog med åldern inte längre kan ignorera alla gråskalor. Och ett resultat av DET är att jag inte längre tror att alla som röstar höger om sossarna per automatik först och främst tänker på sig själva och sin segelbåt.
Fanns det ett socialliberalt parti i dag skulle min röst falla på det. Men vänta nu! Sossarna har ju blivit det gamla Folkpartiet. Hm. Men jag pallar inte spela i samma lag som Ohly. Han är för jävla dum.
Problemet är att jag faktiskt är företagare och känner mig helt ensam och utsatt och blåst på all trygghet. Pengarna räcker aldrig till den säkerhet anställda har. och kommer aldrig att göra det såvida inte arbetsgivaravgifter och skatt sänks. Och jag har haft jobb. Samtidigt som borgarnas kulturpolitik är... nej, just det, den finns inte.
Det är en omöjlig ekvation.
Och om man tänker på andra än just en själv, det du talar om, så är det rödgröna alternativet inte alltigenom bra. Hur skapas arbete? Hur skapas en hållbar trygghet för alla? Jag är inte imponerad.
Moderaternas arbetsstöld är rälig.
Men sossarna har ingen vision alls.
Alla ska med, skrek tavlorna förra året.
Ja, ja - men vart ska vi åka?

Nu vart det lite rörigt och mycket hörru.

Kort kram från din konservative kamrat

Översättarhelena sa...

EA, läs gärna det här. Bland det bästa jag har läst på länge om "småföretagare".

Sara bakar sa...

Snälla Huskors, jag känner mig onekligen lite tillbucklad här på högerkanten. Många av oss har faktiskt både hjärta, hjärna och själ. Puss på dig!

Snokis sa...

Älskade Huskors, du är så klok och fin och bra.

Erik Ahrnbom sa...

Helena: det var bra! Men det största problemet är inte bussbiljetter - det är pensionen. Tjänstevarianten, alltså. Den har man inte råd att sätta undan pengar till, och det kommer aldrig att hända att jag kommer att få det. Resultat: en jävligt knaper ålderdom, med eller utan bussbiljetten betald.

wettexvarlden sa...

Kära Huskors, du är lysande!
Jag är den förste att hålla med om en massa av det du skriver. Vi borde alla vilja vara snälla och omtänksamma om varandra.
Men EA har rätt i mycket. Jag lever med en egen företagare som betalar in pension till statskassan. En pension han aldrig kommer att få del av eftersom han är egen. Alltså måste han pensionsspara. Också. Inte alldeles enkelt eller självklart att man har råd med.

Och om Ohly tycker jag inte. Att å ena sidan inte vilja ha privatskolor men å andra sidan parkera sin egen unge i en, det är inte trovärdigt.

Det är svårt att välja och jag blir så trött i mössan av allt kringsnack och allt skitprat partierna emellan att jag slutar lyssna på vad de säger. Dumt men jag tror att många gör detsamma.

Rösta kommer jag att göra och alla våra barn är nu röstberättigade och vi propsar på att de ska göra sin plikt och rösta. Men vi säger inte på vad, det får de själva bestämma.

Puss påre!

Anonym sa...

http://www.youtube.com/watch?v=YAQDz6m2XPk

Huskorset sa...

Hej alla kloka och rara människor och tack för era kommentarer. Mitt svar här gjorde jag om till ett inlägg.

Die Quelle sa...

Bravo!!
För övrigt är jag också egenföretagare, och vänsterpartist så det skriker om det. Det går utmärkt.

ullisen sa...

Kerstin skrev exakt vad jag hade tänkt så skriva så för att inte upprepa saker i din blogg sskriver jag istället; nu ska jag läsa ditt svar som blev som ett inlägg!