Så gjöt vi fast en rosenbåge i helgen, Filmstjärnan och jag - vilket krävde sin tid och sitt tålamod med två ongar som gärna ville hjälpa till att vispa betong - samt planterade två rosenbuskar (Constance Spry och Parkdirektör Riggers (!)) att klättra därpå. Och så ner med ett gäng Klosterlökar, Kungsängsliljor, Honungslökar och Höstanemoner (Mmmm, jag vet jag skaaa göra ett inlägg med trädgårdsbilder från sommaren...).
Men det som tar sådan evinnerlig tid är givetvis jobbet. Det är inte klokt. Hur gör folk? Jag åker halv nio och kommer hem halv sju. Hungrig.
Tiden hemma med barna är helig.
Tiden hemma när barna somnat måste ägnas åt hemmet, eftersom den älschkade maken filmstjärnar sig i inte mindre än två olika grejer och kommer hem ännu senare än jag, eftersom han även spelar teater fyra kvällar i veckan.
Vi är två kulturarbetare med prefixet "lyx-" eftersom vi har jobb. I november är vi en lyxkulturarbetare och en samhällsparasit. Men det är då det. Nu är jag lycklig!
"Snart kommer tiden" heter pjäsen, det har jag kanske sagt. Vi repar och ska spela på Borås Stadsteaters tillfälliga scen i Kulturhuset i Borås och fanken vad kul det är! Jag tror det kommer att bli en kanonfin föreställning. Det är nämligen en grrrymt bra pjäs och jag tycker verkligen om att jobba med ensemblen och med Pepparkornsregissörskan. Vännerna och kollegerna Blomman och Frumpen är också med, vilket jag är så glad för. Yay!
Idag ville Pepparkornsregissörskan att jag skulle få ett utbrott på ett visst specifikt ställe. Den första idén som dök upp i skallen slog jag bort med ett fniss. Men den ville icke ge sig och lämnade ingen plats för någon annan, så jag gjorde den ändå: En aggro-hittepå-kata. Ehuru jag icke kan ett jota om kator. Jag tyckte själv att jag var superpinsam och därför ganska modig och regissörskan var nöjd med resultatet.
Men jag sträckte mig rejält i kappmuskeln.
4 kommentarer:
Nu är du lyxlig!
Haha, jaaa det är jag!
Jag fick googla kappmuskel. Nu vet jag!
bravo!
Skicka en kommentar