Varje gång jag försover mig och stressar för att hinna, visar det sig att det är den morgonen (som infaller varannan vecka) som Åttaåringens skoldag börjar tjugo minuter senare - fast det har jag glömt. Filmstjärnan är oftast i en annan del av landet och blir typ ...fotograferad eller nåt. Själv börjar jag en halvtimma senare än vanligt och det heller inte fastnat i skallen. Varenda gång, jag svär.
Nu sitter jag här på teatern, och det är 25 min tills vi börjar. 25 morgonkvistminuter värda guld, eftersom jag inte kommer att träffa barnen mer idag. Nu är jag ledsen. Hej då dagboken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Puss å kram :*
:-) tack o kram tebaks.
Du kan skaffa en adhd-pipare som piper när det är dags att börja senare.
Yes! Kanske det finns som ajföon-app? Bra tips.
...om det inte var ett skämt? Ironi framgår ju inte i skriven text, som du som jobbar med ord nog känner till.
Skicka en kommentar