torsdag 2 september 2010

Ingen kan storhandla som jag!

Jag har deklarerat min devis här på bloggen förut:
Trygghet är ett fyllt kylskåp.
I helgen kommer först den kära K och hälsar på, sedan den kära Modern på långvisit, och på söndag är det barnkalas för Åttaåringen. Detta tarvar storhandling - med pussel och finess, eftersom Filmstjärnan har premiärvecka och behöver bilen. Själv är jag repledig idag och jobbar med mitt manus hemma istället.

Och jag har jag gjort det igen:
En överfull shoppingvagn på ICA Maxi, kvitto på nästan tretusen spänn, klockat på en och en halv timma dörr till dörr.
Nu kommer det bästa: Utan stress.
I lugn och ro går jag runt i butiken och plockar det jag behöver. Jag hinner t.o.m. med en kort pratstund med den trevliga och mycket kunniga tjejen i charken (som hälsade mig med ett "Nämen hej, det var länge sedan man såg dig!" Jag är en så bra kund, va.), samt påtala för butiksföreståndaren som råkade befinna sig precis vid ingången att det vore hemskt praktiskt för oss självscannarkunder om det fanns extrapåsar precis innanför dörrarna - om man glömt ta när man hämtar sin inscannardosa (vilket ofta händer och det är sååå retligt) för det är bra långt till första påsstapeln inne i butiken ("Det har du rätt i, vad bra, det ska vi ta med oss!").

Hur gör jag då? Jo, dels har jag tur som med mina arbetstider ofta kan handla när väldigt få andra gör det. Torsdagmorgnar (som idag) är idealiska. Alla hyllor är påfyllda inför helgen, inget har hunnit ta slut och i frukt-och grönsaksdisken är allt crispyfresh. Men, det allra viktigaste är att jag skriver min handlingslista efter hur varorna är placerade i butiken. Detta minimerar spring fram och tillbaka och drar ner min personliga stressfaktor till all-time-low.
Jag har tänkt igenom pros and cons och kommit fram till att även om detta förfarande gör att jag gynnar endast en eller två affärer som en hunsad konsument utan hjärna, ger det mig enorm tillfredsställelse att kunna sköta mina inköp på kortast möjliga tid. Dessutom bidrar detta till att jag sällan impulsköper saker. Handla mat måste jag göra ändå, och vem faen orkar flänga runt efter det lägsta priset på olika varor i fem olika affärer? Naturligtvis handlar även jag i vissa specialaffärer, men det är en annan sak, nu snackar vi storhandling.

Ungefär en gång om året bygger de om på ICA, det gör de överallt. Förmodligen för att skapa förvirring och därmed merförsäljning. Då tar det två gånger innan även jag byggt om i hjärnan, men efter det är jag på banan igen. Jag är en konsument som återtagit makten över mitt nödvändiga konsumerande.
Jag har förstått att vi är några stycken som gör så här, men att det är mångfalt fler som hånar oss för detta. Det får de gärna göra. Jag vet nog vem det är som skrattar sist, jag.

15 kommentarer:

Lilla Blå sa...

Ha! I knew it! I'm not alone! Visserligen storhandlar jag inte i din liga men jag skriver inköpslistor efter hur saker är placerade i butiken. Kommer jag in på en för mig okänd affär tar det ju sju gånger längre tid att handla. Vem fan vill handla hur länge som helst? Nej, ordning och reda, praktiskt ska det va. Heja oss!

Marie Rosenqvist sa...

Ja, ack ja. Denna ICA Stig…
Roligt att läsa detta, Huskors.

Själv bor jag på landet och måste planera väl.
Oftast får jag sätta en halvdag i veckan ”bara” på detta med inköp.

Mardrömmen infinner sig när de ”möblerar om”. Hittar inte ett smack och jag går där och muttrar och Stig, den skurken går bakom och skrattar. Men vad fan säger jag då, tror du jag har hela dagen på mig, va???
För det mesta flyter allt som det ska.
Däremot blir jag förbaskad på ICA när jag mer och mer upptäcker hur de lyfter ut vissa varumärken och ersätter med sitt eget.
Jag vill bestämma själv. Basta.
Då blir det några extra vändor och jag sitter och svär i bilen för det tar extra av min tid. Men men, det kan det vara värt.
Men aldrig för att jaga priser.

Har helt slutat att köpa frukt och grönsaker i butik – fruktansvärt dyrt.
Jag tror vi sparar in runt tusenlappen på det. Det är mycket.
Torget är ett kalasbord i min stad. Dessutom möter man människor från all världens hörn. En riktig höjdare.

Sist men inte minst – inga matinköp på skrikande hungrig mage.
Förr åkte både det ena och det andra ner i vagnen…
Nu löser jag det snabbt och lätt med en jonkig korv.

/Marie

Marie Rosenqvist sa...

Oj, borde man införa maxtecken?
Förlåt för lång kommentar.

/Marie

Godiva sa...

Härligt inlägg! Om man ska skicka iväg någon med ADHD är det samma taktik. Samma butik, och lista efter hur varorna "kommer" i affären.

Hmm, jag blev lite hungrig!

Malinka sa...

Så gör jag också. Eller, jag skriver listan så och så skickar jag iväg maken att handla (han har körkortet i familjen).

Men ändrar de om måste jag följa med och inspektera. ;-)

Huskorset sa...

Haha, detta är fin läsning! Keep it up folks!

wettexvarlden sa...

Hej Syster! Jag älskar att fylla skåpen och jag gör som du med listor och allt. Fast sen vi fick Harry så kan vi inte gå in i butiken tillsammans. Det har vi löst på bästa sätt. Mannen sitter med Pytte i bilen och jag går in och fyller vagnen. Parkerar den vid hundmaten strax intill kassan och lämnar butiken. Tar hand om Pytte och Mannen går in för att betala. Himla bra lösning faktiskt. Jag är radarstyrd och låter inte mig stressas av alla idioter som är i vägen. Mannen blir tokgalen av just den delen. Jag slipper lyfta i och ur vagn och ner i påsar och slipper betala. Ett bra skäl att inte träna Harry på att klara sig ensam hemma. Fast vi kan ju köra den här varianten ändå. Med eller utan hund...

Lo sa...

Jag gör som Malinka, dvs skriver en lista och skickar min man. Mycket bra arbetsfördelning! Att skriva listan efter placeringen i affären har jag lärt mig av min mormor, så jag känner mig vuxen och duktig när jag gör det... Den värsta affären att handla i är annars den icabutik som jag jobbade i för ca 20 år sedan, där hade jag koll på varenda hylla och tycker att det är klart okamratligt av dem att möblera om!

Anonym sa...

Jag utgår från att du handlar utan barnen med? För det är väl det som tar mest tid tycker jag: att lyckas underhålla barnen, avböja saker de vill man ska köpa (gång på gång på gång - för varje sak), försöka avstyra ett antal bråk - och helst lyckas komma ifrån affären med förnuftet i behåll och de flesta planerade varorna med sig...

Att handla utan barnen är en sällsynt lyx. Och då tar jag extra god tid på mig bara för att njuta av lugnet och att kunna strosa och titta på nyheter.

Åsa sa...

Att ha med barnen i affären kan vara en fördel. Att ge dem en uppgift att hitta än det ena, än det andra. Om något år kan jag skriva en lista och skicka iväg dem själva.
Nästa projekt blir att lära dem att skriva listan också och laga maten åt oss.

Huskorset sa...

Absolut utan barn. Mina kan inte anförtros "riktiga" uppgifter än, enbart fejkdito, men om de måste vara med är det ju så man gör. Fast då får man ge upp det där med att handla kvickt.

Smuckers sa...

Men borde inte trygghet vara ett tomt kylskåp? Mindre att försvara, mindre att förlora och lättare att få med sig om man måste fly snabbt?

Eller tänker jag manligt nu igen.

Huskorset sa...

Nejnejnej! När (grann-)kriget kommer: Försvara frontlinjen (tomtgränsen), barrikadera tullarna (grinden och genvägshålet i häcken), släpp ingen djävul över (förstu-)bron och ligg lågt till våren. Då är det bra med fyllda förråd.

Söderberg sa...

Det här var ett mycket bra inlägg som jag gärna vill kommentera

Huskorset sa...

Haha, och så gjorde du det!