Men idag var jag och hämtade någon annans onge på dagis så Lillkillen skulle ha någon ny att leka med. Ombyte förnöjer.
Filmstjärnan och Sjuåringen är och köper en... en... en... (paus...suck...) studsmatta, hos det förtroendeingivande företaget Studsexperten. Vi har fallit till föga och gillar numera läget. Saker har timat som får oss att värdera saker annorlunda, kan man säga. Somliga barn behöver mer stimulans än andra.
Hur som haver är det härligt med sommar och jag är glad att vi har råd. Det har inte alla.
Nu hör jag att Lillkillen spelar sin favvoskiva för kompisen, det är White Stripes. Haha. Vi måste ha gjort något rätt i alla fall.
14 kommentarer:
Det är inte alla som har sån tur som jag har. En lutande tomt. Inte en enda platt fläck att sätta studsmattan på ;)
Fast.....
Vid sommarstugan. Där är det platt som attan. Jag kommer att åka dit i alla fall. På att få köpa en stor blå.
Jag tänker. På kvällarna kan jag ligga på den och kolla på stjärnorna. Och lyssna på havet. Det är bra.
Och snart ska det resas bort, har jag hört!
Mrs Li: Havet. Det låter väldigt bra det.
De kom hem med en grön/svart, det är jag glad för. Då syns den inte såååå mycket, där längst nere i trädgården bland äppelträden...där det faktiskt lutar liiitegrann. Men det skiner vi i.
ÖH: Ja, det är ingen hejd på vad vi kostar på! Vad är det för liten fågel som kvittrat?:-)
En äkta Filmstjärna! (Om han inte har hälsat från mig så får du banna honom, men bara lite.)
WHITE STRIPES!!!!!!!!!!!
bäst
bästa ungar
bästa föräldrar, följaktligen!
ÖH: Jo, nu efter påminnelse hälsade han, haha.
Godiva: Hehe. *rodnar glatt* Ja, oj vad jag älskarom!
Oj, oj!
Vilka föräldrar era "ongar" har.
Jag hade hoppats så på allt det ni har när jag var liten. Jag fick det till en del...
Men tiderna förändras...
Vi också.
När jag ser tillbaka i mitt liv och det jag läser på annat håll, blir jag varm om mitt hjärta.
Jag vill så, så tillbaka till min farfars land och sitta med honom i farmors värld, gå vilse i hennes pyramidland till trädgård och dansa naken i regnet och aldrig hitta ut...
Ni verkar ha mycket av det...
Förlora aldrig det!
Det bästa till er!
/Marie
Semesterbråk här också. Och jag tror att det bra att gilla läget. Hos oss är det till exempel ingen som vill ha spindelmannen-tröjor eller saker med döskallar på längre, hur mycket man än trugar. Det kanske funkar likadant med studsmattor.
Marie: Kram o tack, vad fint och snällt du skriver. Det värmer!
Snok: Japp. Att ha ongar är som att spela ett dataspel som levvlar upp så fort man tror man kan reglerna och tricksen och plötsligt råder helt nya lagar.
"Att ha ongar är som att spela ett dataspel som levvlar upp så fort man tror man kan reglerna och tricksen och plötsligt råder helt nya lagar."
Oj, så bra skrivet. Jag tycker att själva livet känns så där lite mest hela tiden. Förutsättningarna ändras hela tiden och man känner sig steget efter i utvecklingen. Både sporrande och jobbigt!
Jo, så är det. Man får väl betrakta ongarna som någon sorts extra knepig boss i datapelet Livet. Eller f´låt Das Leben får det nog heta. Lite tyskare, lite ballare.
Det marknadsför ju sig själv, dessutom:
"Spelet har en oslagbart realistisk framtoning, grafiken tar andan ur dig, allt som känns på riktigt är det. Du känner alla dofter, smaker, adrenalinkickar i total realtidsmiljö."
Vem skulle inte köpa det?
Tack förresten.
Ni gör helt rätt som satsar på en studsmatta. Filmstjärnan kommer att hinna med att baka minst 2 satser bröd innan de tröttnat på att hoppa. Sen kommer de att vilja hoppa igen, och igen, och igen.
Take care. Tack för att jag och dotera fick komma till er i förra veckan. Det var najs.
Det var det! Kram tillbaka.
Skicka en kommentar