Jag tänkte häromdagen att jag ser på mina blommor så som jag inte ser på mina barn: Jag pysslar och vårdar, ger näring och kärlek - men om de inte skärper sig ger jag upp. Då får de flytta.
onsdag 2 juni 2010
"Barn är jordens levande blommor"
Jag har drömt om en doftschersmin som tar andan ur en om kvällarna i juni. Det var den första buske jag blev kär i, redan i tonåren, och den första som inhandlades till den här trädgården. Placering: Hedershörnet av grusgången, där man svänger av mot förstukvisten:
Jag tänkte häromdagen att jag ser på mina blommor så som jag inte ser på mina barn: Jag pysslar och vårdar, ger näring och kärlek - men om de inte skärper sig ger jag upp. Då får de flytta.
Jag tänkte häromdagen att jag ser på mina blommor så som jag inte ser på mina barn: Jag pysslar och vårdar, ger näring och kärlek - men om de inte skärper sig ger jag upp. Då får de flytta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Vissa växter tar åratal på sig att verkligen ta rot och känna att de trivs. Men schersminen kommer säkert att trivas i lite matigare jord och börja blomma i sitt nya undanskymda läge. Men då får du ju ett finfint incitament att rensa ogräs stup i kvarten!
Det har jag också hört, att det kan ta några år. Men det är det där med lössen som gör att hela arrangemanget, som skulle vara sommarljuvt blir äckelrisigt. Jag blir inte glad och hoppas när jag ser busken, jag blir sur och hoppas. Blir säkert bättre nere i trädgården!
Och nästa anhalt...komposten då? Jag tycker det var gentilt att ge den en extra chans innan slutlig destination, jag.
Rubriken? Ranelid?
Njae kanske. Vet inte faktiskt. Och är det inte Ranelid så borde det vara det.
Pim: Ja, i så fall bränner vi skiten!
Ge den en chans! Flytta den! Eller... kompostera och köp en ny :)
Ja då, vi börjar med att flytta den. Jag är inte helt hjärtlös. ;-)
Skicka en kommentar